Aftonbladet – 18 november 1847, sida 1

Sainte Luce: Bra! jag vill icke hindra di; I— det skall komma oss alla till pass. — Gå och servera min middag. Briquet: Ja, h-rre, jag går att duka bordet i (Han går.) Sainte Luce (stiger upp): Stackars gosse, ocksi han är svart:juk. — Mina misstankar voro bestämdt grundade — Pauline älskade Fabian hon måste ha bekänt allt för sin mor — ty då jag isfann mig i hotel dela Reynerie, sades mig att Fabian bade rest till ile Bourbon, för uott ej mer återkomma till Frankrike. Markisinnan hade tillika med Pauline lemnat Paris och underrättade mig genom en biljett att hennes dotter gått i kloster. Ack! vid mitt Lif! att bii så gäckad, så bedragen, uppoff.ad för en mulatt! hvar skulle jag ej velat dölja en sådan vanära! (Småleende) Lyckligtvis har kungen afbjelpt det! (Generalmarschen börs närmare och häftig.) Hvad nu! hvad är det som i dag tilldrar sig? (Ropar) Briquet! Briquet (utifrån): Här är jag, (kommer in) berrel Sainte Luce: Man slår generalmsrch på Bastiljen, liksom på en plats, som hotas af stormning. Briquet: Det är möjligtvis nigon fest i dag. (En stor klocka höres.) Hörpå, det sjunges med all makt i Saint-Paul. (De se ut genom fönstret. Under det de försöka att se genom fönstergallren synes fångvaktaren i afdelningen till venster, åtföljd af en kökspojke, som bär en täckt korg. De nedstiga till chevaliern. Fångvaktaren tar korgen och gossen går tillbaka. Fångvaktaren öppnar, går in till chevaliern och stänger dörren bakom sig.) . Sainte Luce (vid bullret af nycklarne): Åhbl se der min middag. (Till fångvaktaren): Hvad medför du åt raig der? TREDJE SCENEN. DE FÖRRE, FÅNGVAKTAREN. Fångvaktaren (öfverlemnar korgen åt Briquet, som aftäcker den): Allt det bästa man kommit öfver, herr chevalier, ,och som vanligt, vin ur herr guvernörens källare. i Sainte Luce: Ahl! den der käre fångvaktaren, vad han är uppmärksam. (Ser ned i korgen.) Hvad! ingen glace! Jag skall ha glace eller slagar jag hos kungen.