Aftonbladet – 18 november 1847, sida 1

Briquet: Hvad! Skola vi äta middag utan glace! Fångvaktaren: Det är inte mitt fel; ett sär.!skildt bud skickades i morse, som ännu icke å:erkommit. Det sögs, att de allmänna trädgårdarna och bulevarderna äro öfverfylida af Ifolk, och det är mycket svårt att komma fram Ich åter. Saiate Luce: Hvad angår det mig, om man kommer fram eller åter? Briquet (ned ömklig ton): Ack, ja, ty värr! vi komma obetydligt fram och tilibaka! (Han går in i andra rummet med korgen. Fångvaktaren går till fönstret.) Sainte Luce: Man borde ha en iskällare här, men man har ingen aktning för statsfångar! Det var sannt, jag har vändt mig till berr de Lucenay med en begäran; jag önskar ett logement, mer tillgängligt för fria luften. Kan man tänka sg något sådant! inrymma mig i jemnhöjd med grafvarne i tornets nedersta våning! ty, med ett ord under oss är ju ingen mer? icke så? eller hur? Fångvaktaren (vid fönstret utan att röra sig): Nej, min herre, ingen mer. Sainte Luce: Hvad ser ni på der? Fångvaktaren (drar sig hastigt från fönstret): Jag? Sainte Luce (går till fönstret): Jag irrar mig ej; man för kanoner i batteri på vallen, dernere, till venster, Fångvaktaren: Det är möjligt. Sainte Luce: Håller tredje ståndet på att dra fram sina? (Man hör rappelin på afstånd.) Ja, jag hör det slås rappell i förstaden. Vid Gud! om jag vore fri! jag skulle inte begära mer än ett kompani musköterare, för att rensa undan de der skiy;khalsarna! Brigquet (ån dörren till venster): Herr chevalier, bor 1 är dukadt! Sainte Ex Bravo! jag önskar kuhgen måtte ge herrar P::i: : en god lexa; och om herr Launay skickar emot dem några blypiller, så förlåter jag dem båda, att de låta mig äta middag, liksom en vanlig stackare, utan glace: (Han går skrattande in i sin: sängkammare; fångvaktaren går ut. Just i detsamma stiger en fångvaktardräng hastigt utför trappan.) Fångvaktardrängen (till fångvaktaren): Det låter illa deruppe — man väntar blott på in.-—Fe