Aftonbladet – 13 november 1847, sida 3

ATTE DOLSKE. (Jagtstycke.) Och Atte drog i härnad mot skogens vitda djur I skinnpels och i lappskor, dertill en näfverlur, Som dinglade vid sidan — ett jagthorn då för tiden — Dess tjut de björnar nådde i deras gömda iden. En lång och klumpig släde allt uti Attes spår Framhaltar, full af redskap; bland skogens djupa snår — I denna tid en släde för väska gick och gällde, Ty jägarn , mindre skonsam, då mera vildbråd : : fällde — Så såg man fordomtima rätt ofta jögarne Åstad till skogen draga, att sig med vildt förse. Vänd bort ditt öga, flicka; de voro inga sprättar — Mot nutids täcka herrar de stygga forntidsjättar. — Och Atte tjöt i luren. Då skrämdes djuren opp, Ekorrar, vargar, harar de hastade sitt lopp, Snart upp ur vinterhvilan ock väcktes många nallar, Och skumpade förtvifladt emellan skogens tallar. Nu börjas stridens möda; af framgång krönes den; En björn är fälld, ett lodjur, och snart en björn igen; Ja fordom jägarn visste hur björnar skulle tagas, Nu jagar han blott harar — af björnar sjelf han jagas. RT RENEE AE EET