Aftonbladet – 12 november 1847, sida 2

en gång låta Elva umgälla hans missnöje. Tiden skall, som jag hoppas, utplåna allt sådant, och försona bans fåfänga, men för att dittills skona den och afvända alla obehag från min unga maka, låter jag vårt gfftermål sheistörsta hemlighet. Så snart jag nu omfamnat Elva som min brud, reser jag upp till Norrland, der lysningen, utan att väcka något uppseende, kan afkunnas under den tid jag stannar för att arrangera alla nödiga åtgärder för de flerfaldiga år, på hvilka jag sedan troligen blir frånvarande — och när jag hunnit tillbaka derifrån, får ju vigseln försiggå här i djupaste tysthet, hvarefter hon och jag genast gå om bord till Italien, der vi bosätta oss på Villan vid Comosjön, som j2g bibehållit och hvilken vi ej skola lemna för att återse fäderneslandet, inn2A tiden hunnit alstra både förändring och glömska. Thorborg bar lofvat infinna sig här vid den för mig vigtiga förändringen af mitt öde, dels emedan vi icke eljest finge taga afsked af hvarandsa, ty jag vill för ingen del landstiga dernere under resan, och dels emedan Elvas aflägsnande då kan sägas hafva skedt med henne: Säg Elisabeth, att ni gillar mina planer! ert omdöme eger alltid, i mina ögon, samma värde?n Jag både gillar och lyckönskar er, min vän, af själ och hjerta, sämt hoppas att Elva skall blifva er en passande, värdig och trogen följeslagerska, oaktadt sin ungdom och oerfarenhet. Just dessa egenskaper ge mig en borgen mer derför. Jag skall ju nu kunna böja och bilda detta! unga bjerta Helt öchhållet efter mitt eget sinne; genom mig ensamskall hon fhottaga känslor och intryck — det skall ej finnas ett