Aftonbladet – 11 november 1847, sida 1

i uppsättningen härstädes garska lyckade. Hvad spelet beträffsr måste man lemra första rummet åt fru Torsslow, som i sanning högst förträffMligt återgifver den fanatiska ciloyenne Tison, drottningens fångvakterska, hvilken af en illvillig angifvare hetsas att anklaga två aristokrater, i happ om att återvinna ett förloradt barn, cch som för sent finner, att hon med dessa äfven förrådt sitt älskade barn åt scha2votten, samt hr Zetterholm, spelande en rå person ur pöbeln, men försedd med denna skarpsinniga instinkt, som uppvädrar hvarje försök att kringgå vaksamheten på den fångna drottningens person, och framdrager det utan någon slags könsla af medlidande, konsideration eller barmbhertighet. Hr Stjernström såsom Lorin var äfven ganska god. Hr Torsslow bade ej valt något part som gaf tillfälle till större konstutveckling denna gången, och de öfriga rollerna uppburos kanske icke alldeles så, att ej något återstode att önska.