Aftonbladet – 11 november 1847, sida 1

grep henne ganska tydligt, men han kände e så besynnerlig blandning af rädsla i sin hän gifvenhet för den unga flickan, gtt han ej vå gade motsäga henne i detta Å. Imedtertic hade ej deras lilla samtal warit utan vittnen Thord, för hvilken Elisaboths rum voro et! slags helgedom, hvarest han gerna tillbragte alla lediga stunder, hade derifrån hört allt hvad som föreföll, och Elvas ord gjorde ett sillsamt intryck på hans sinne. Stickars barnlb sade han för sig sjelf, njag vet hvad du menar och bokl:gar dig för denna känsla, om du, som jag, är dömd att vandra biltog genom lifvets öken. Våra unga vänner fortforo att hela dagen besökt hvarje fläck, der man kunde antaga att Eiva som späf bade varit, och när aftonen kom och solen stod fårdig att sjunka mot hafvets byn, då önskade hon att, som Josua, kunna stanna den på bimmelens fäste, för at ännu längre få se, höra och pjuta af alla dessa gala minnen och all denna nya herrlighet. Andra dagen blef det på samma sätt, men na fingo de tillika åtfölja grefven, som god, vänlig och undervisande visste att förvärfva sig dessa unga bjertans hela tillgifvenhet. Att följa och gifva akt på alla skiftande rörelser i dessa så oförfalskade och rena naturbarns sinnen, egde för honom sjelf ctt högt intresse. Johannes var dock mera sluten och drömmande, men Elva? hos henne var det idel genomskådlighet och lif. Med hela sin själ icke allenast uppfattade hon, utan återgaf allt, och hann på miuten till mera ljus, än mången annan under hela lifstiden. Elisabeth, som ansett det vådigt att alltför mycket höja henne öfver den fer, i hvilken hon sannolikt varit :dömd att efva, hade ej vågat utveckla och tillfregsställa ennes kunskapstörst i det förhållande, som len brann, derföre drack hon nu så begärligt lt hvad hon hörde och hvarje tanke, hvarje egrepp gaf hon i ögonblicket färg och form. Chord, från hvilken allt detta nya meddelade ig, framstod för hennes lifliga inbillning som tt väsen af högre art — och detta väsen blef!i ennes bjertas psiare och skalgd — den hittillss