Aftonbladet – 11 november 1847, sida 1

EEVY AF TIDNINGARNA. Dagligt Allehanda för i går påpekade ett rätt kuriöst förhållande, i afseende på handläggningen af ett ärende, som nu beredes hos regeringen, nemligen förslaget om förenkling af beskattningsväsendet samt uppbördsoch redogörelseverket. Denna sak har, såsom bekant är, redan utgjort föremål för bandläggning i en kommitte under br landshöfdingen Sandströms ledning, och blifvit på ett fullständigt sätt utredd uti det 2f kommitteen utarbetade betänkande. Man har ock gjort sig stora förhoppvingar om en reform, som mer än ett sekel utgjort ett föremål för öfverläggningar hos regeringen och ständerna, och som åtminstone skulle innefatta något till förenkling i uppbördsväsendet. Ett af hufvudvilkoren för sakens genomförande ligger i den ömtåliga punkten: indragning till statsverket af de till indelta löntagare, verk och inrättningar m. m. anslagna räntor och kronotionden, hvaremot statsverket skulle gifva samma löntagare ersättning i kontant. Denna punkt lärer väckt, såsom D. A. anmärker, betänkligheter i afseende på ett befaradt motstånd hos löntagare, som njuta indelta löner, och det i synnerhet inom armåeen. Då likväl redan den förra regeringen vid 1828 års riksdag, i sammanhang med en föreslagen lönereglering för landstaten och indelta armeen, framställt proposition i ämnet, med en grundsats om företrädet af det kontanta löningssättet, som fortfarande vidbölls vid regleringen 48353, och som af ständerna godkändes både 485355, 4840 och 1845; hvartill kommer att hr stetsrådet Munthe, som var förordnad till förste ordförande i kommitteen, icke gjort någon invändning mot kommitterades enhälligt afgifna förslag i samma riktning, äfvensom hr landsböfdingen Sandströms upphöjelse i adligt stånd ansetts hafva skett i ändamål, att han skulle sättas i tillfälle på riddarhuset försvara förslaget, så hade man nu trolt sig vara lösningen af den vigtiga frågan temligennära. Oörmodadt tyckes dock motsatsen häraf vara alt befsra, enligt följande uttryck i Dagligt Alichanda: Det låter således nu, fast otroligt, att konseljen skulle, i anseende till någon konsideration för en efter vår öfverlygelse fullkomligt oriktig opinion bland armåeens här församlade ullmäktige, frångå eller modifiera en vigtig princip. Må man då heldre äfventyra att vid iksdagen s2 den falla, såsom troligen flera anIra af de nyttiga förslag, Resssingen ämnar ramlägga. Regeringen är då åtminstone sjelf itan skuld och har gjort sn pligt, som är den tt i en vigtig principfråga icke vika tillbaka ör ensidiga intressen. Detta är naturligtvis ett humant sätt att utrycka sig, men i öfrigt skall, enligt hvad vi rån andra håll hört sägas, verkligen ett unantag från förslaget vara tillämnadt, om ej relan beslutadt, rörande indelningar inom miliärverket. Man får väl se, om det verkligen ekräftar sig, att Regeringen låtit en så föga illfredsställande undfallenhet komma sig till last. — wwtt——AA — Svenska Minerva har på de sednare veckorna optagit ett högst intressant ämne mamligan