Aftonbladet – 10 november 1847, sida 3

thod, hvarest lirare för militärgymnastiken komma att danas. Imedlertid, och då Turnväsendet aldrig haft något annat therapeutiskt syfte, än det som vanligen anses ligga hos kroppsrörelsen i allmänhet, så får man kanske i denna Turnväsendets olikbet med den Svenska Gymnastiken, söka orsaken hvarföre preussiska styrelsen icke sändt någon Läkare på besök i vårt gymnastiska centralinstitut. Så länge de icke skett, har man skäl att betvifla om allt är sjordt för det nya preussiska centralinstitutet, som bör göras. Att man i Preussen förut icke fästat vederbörlig vigt vid den therapeutiska sidan af Lings gymnastik, kan för öfrigt så mycket mindre gifva anledning till undran, som det är bekant att läkarne äfven i Sverge varit cbenägna för Lings sträfvanden i denna riktning; ehuru fordom vida mer än pu. Lätt räknade äro dock, äfven i närvarande ögonblick, de bland Sveriges läkarekorps, som tagit närmare kännedom härom; och oaktadt Lings önskan att gymnastik en dag måtte ingå såsom en del af äfven den medikala undervisningen, har den, såsom sådan, ända hittills hos oss förblifvit en privat angelägenhet. Nu mera, sedan hr Georgii har på fransk grund öfverflyttat icke blott den Lingska gymnastikens id i allmänhet, utan äfven densammas genom Lings begge förnämsta lärjungar sedermera uppnådda fysiologiska utveckling, torde man kunna antaga att också denna sida af den svenska gymnastiken icke vidare kan gå förlorad för nutiden, om den också skulle här, likasom bittills, årtionde efter årtionde förblifva mera folkets sak, än ett biträde vid svenska lär kares bildning och undervisning. Hr Massmans misstydningar, i sitt företal till skriften JV 4, äro så stora och kunna möjligen blifva så förvillande för hans landsmän, att de förtjente en särskild och genomgripande räfst. Hos dem bland våra landsmän, som tagit kunskap derom, hafva ock väckt så mycken ovilja, att denna räfst sannolikt ej uteblifver. Men detta är en angelägenbet egentligen för Tyskland; beriktigandet erfordras icke för oss, som alla dagar äga omedelbart tillälle att praktiskt lära känna och uppsketta den Lingska gymnastikens värde såsom u billningsmedel för ungdomen cch iterställelsemedel i sjukdom. Vid den Svenska skriften, af hr Nybleus (NM 3 i ordningen här ofvan) skulle åtskilligt kunna erinras, dels till dess fördel, nämligen om de deri noggrannt utmärkta rekrytfelen, dels klandrande; men det sednare är för ingen del så mycket eller betydligt, att arbetets verkliga värde såsom lärobok derföre bör underkännas. Till rättelse vid dess begagnande torde dock böra anmärkas, att Fig. 86 på planchen är origtig; händerna ligga der mot framsidan afaxeln, i stället för mot bröstmuskeln (deltoides). Mean jemnföre härmed Fig. 6 i Reglemente för Gymnastik (Stockhulm 18536). Dyhka fel vittna så mycket mer om ovårdighet, som det Llia arbetet befinnes hufvudsakligen excerperadt ur nyssnämnda Reglemente. Likaså bör vid Fig. 89 erinras, att den visar axeln framdragen, i stället för alt den borde vera tillbakadragen; hvarförutan hela figuren lutar så mycket framåt, att när armarnes framsträckning tillkommer, hela kroppstyngden måste öfverflyttas på tåspets:rne, hvilket ej lärer kunna vara författarens menirg. Vissa definitioner och förklaringar skulle äfven kunnat vara riktigare, t. ex. den om Gång; men för den praktiska tillämpningen, hvilken med denna skrift egentligen åsyftas, kan detta icke medföra hvarken många eller särdeles svåra misstag. O:ktadt de figurfel, som nyss blifvit anmärkt2, äro hr Nyblei öfriga figurer tecknade mera korrekt, än de som finnas de ofvannämda tyska ovmnastikskrifterna bifogade. 27