Aftonbladet – 10 november 1847, sida 2

missörstånd böra fösta uppmärksamheten derpå, stt hvad han anfört, hade hufvudsakligen varit en hänvisning till de anmärkningar, som advokatfiskalerne i rikets hofrätter göra vid de til dem ingående fånglistorna, och att det varit med anledning af hr majoren Ömans skrift, som han hade nämnt såsom en opinion, hvilken gjort sig gällande bland juristerna, att en för stor fiikostighet ej sällen råder i arresteringar, utan att det dervid varit hans mening att dessa äro egentligen olagliga. Mean måste i sådant hänseende skilja emellan hvad som ligger i sjelfva lagstiftningen och det som kommer på räkningen af dess utöfning. En stor del af det öfverklagade onda miste tillskrifvas den förra, hvarföre också förändring deri är föreslagen. Ungefär samma förklaring gafs sedermera äfven af flera andra ledamöter. Hr häradshöfdingen Centervall åberopade i deita hänseende just hvad som blifvit upptaget ef hans införande. Men han ville tillika anföra ett exempel för itt visa, huru det stundom kan inträffa, alt en person kan blifva arresterad oskyldigt, fastän lagligen. Hen erinrade sig nämligen en bändelse med en torpare på en egendom omkring en mil ifrån hufvudstaden, hvilken var en gsnska ordentlig man, med godt vitsord af sin husbonde och förmåga att för-sörja sig och sin familj. Denne torpare hade ifrån barnaåren varit bekant med dottern till en korporal, men hvilken han nu ej träffat på en längre tid. Hon hade äfven varit en välkänd person, men öfvergifvit ordentlighetens väg och stal sistlidet år en ko på landet. Med denna ko kom kon till torparen och sade att hennes far för missväxtens skull vore tvungen sälja kon, men icke sjelf kunde komma hemifrån, hvarföre hon enmedade torparen sä!ja kon åt henne. Torparen trodde härpå och begaf sig till staden med kor, men mötte vid julen egaren till kon. Man uppgef genast sin åtkomst och begärde dessutom kons fulla värde i betalning, men blef såsom gripen på bar gerning genast häktad. Polisen begaf sig derefter till qvmnen som stulit kon och bon erkände samt blef äfven arresterad. Så snart saken kom för domstol uppdagades förhållandet samrma dag, cch torparen blef frigifven; men imedlertid hede han fått sitta oskyldigt, fastän lagligen, i häkte i sex veckor, Mannen, som hade et blödigt sinnelag, bade imedlertid tågit ett så djupt intryck af denna händelse. att han dog 44 dogar efter frigitvandet. Detta var ett sådant fall, der mannen både kunde och borde lagligen arresteras, men talaren hade ansett exemplet förtjena anföras, såsom ett bevis på hvad som kan hända under den närvarande lagen i afseende på arresteringsr och om ej den största varsemhet råder att ej häkta då det möjligen kan undvikas. ) Herr fångpredikanten Wallinder yttrade äfven, att han ingalunda genom det anförda yttrandet hade åsyftat att uppträda såsom någon angifvare, utan blott i allmänhet bekl.gade att så täta arresteringar ske. Han erkände fullkomligt polisens rastlösa och cuttröttliga nit att rensa samhället från brottslingar, hvilket vore en nödvändig sak; han hade ofta beundrat detta nit, men denna beundran hade hos honom ifven någon gång varit så stark, att den öfvergått till en undran, buruvida icke hans egen anspråkslösa titel af fångpredikant en dag kunde blifva reducerad tll blott förra bälften deraf, så att han en gång kunde råka att blifva åhörare i stället, der han nu är lärare. Han hade nemligen flere ginger begått förseelser af såden at, för hvilka han sett mången annan förlora sin frihet. Saluvwda hade det ej sillan händt, att han stannat och talat vid misstänkta personer på gatan; att sådana följt med honom hem, ja! det hade händt, att han hyst sådena hemma i sitt bus, allt saker, hvilka man stundom ser utgöra anledningar till käktning. Till sitt försvar ansåg h:n sig böra nämna, att när hin fick se en fånge frigilven, vore det alltid för honom en glad syn, ungefär såsom för astronomen, när denne får se någon meteor på firmamentet. Vid sådane tillfällen kunde har derföre vanligen icke emotstå frestelsen att stanna och tala med den frigifne samt fråga huru det nu gick henom. Svaret vore merändels en nedslagen blick, och på den ytterligare frågan: söker du tjenst, hade han vanligen fått svaret: ja! men förgäfvesl, — Hvar har du dina betyg? De ligga i polisen. Hvarföre går du då inte dit? Nej, Gud i himmelen bevare mig derifrån, då blir jag genast åter arresterad. Han har då tagit afsked af honom med den ) Detta exempel är ganska intressant; men månne icke just de af tit. Centerval! anförda omständigheterna ådagalägga, att polisen hade, lika väl som domstolen, kunnat vara i tillfälle att inhemta de sedermera vunna upplysningarna, och sålunda åtminstone efter få dagar frigifva den oskyldige, om polisen varit ledd af den öfvertygelsen att det är lika vigtigt att skydda den oskyldige, som att draga brottslingar till ansvar? Huru kommer det dessutom, att det så ofta händer här i Stockholm, att kämnersrätterna finna sig föranlåtne att genast vid första förhöret frigifva personer, hvilka flera veckor suttit häktade af polisen, under väntan på remiss? Månne icke sådant utvisar, att polismakten ännu för litet gjort sig reda för det förfärliga inflytande, som en arrestering, då den ej är absolut nödvändig, kan medföra för en persons hela framtida välfård? Och hvarföre väcker det ett sådant uppseende om en person af den förmögnare klassen någon gång råkar att blifva arresterad, utan att fullkomlig anledning dertill förefinnes, om icke derföre, att han har medel att iakttaga och bevaka sin rätt, hvilka en person