Aftonbladet – 10 november 1847, sida 2

sadkomma den tillimnade förändringen i de örfattningar eller det lagskipningssystem, som ör närvarande leder till så talrika arresterinar, hvilka till en ej ringa del torde ingå såom orsek i brottens förökning. Herr doktor Wetterbergh förklarade, att han vå sina resor till besökande af rikets fängelser kommit till alldeles enahanda resultat, som de öregående talarne anfört, och framlade såsom xempel derpå åtskilliga fakta, hvaribland må vämnas, att 40 personer funnits häktade på Calmar slott för en stöld af litet potates hvarlera, under hungersnöden detta år, (tllhopa nåbända 40 kappar)). Exemplen på personer, som blifvit häktade utsn att hafva begått det minsta brolt, endast för passlöshet eller för det de tillfälligtvis varit utam tjenst, vore talrika. För att visa hvart sådana arresteringar ed2, nämnde br doktorn serskildt en händelse af följande beskaffenhet. En piga i staden Lund, som illa insjuknat, hade låtit anmoda sin . Helsingborg tjenande syster, att besöka h-nne naan hon dog. Systern skaffade sig ett betyg ff presten, hvarest hon vore hemma, och begaf ig dermed till staden; men på gatan antastales hon af fiskalen (en person som numera läer vara skiljd från tjensten), och hvilken, utan fseende på betyget, kastade henne i fångelse. Efter någon tid fingo några ansedda personer vändelsevis underrättelse om denna förföljelse, och skaffade ut henne, så att hon fick besöka in syster och sedan återvända hem, men allid med den förödmjukelsen att hafva varit rresterad, för hvilket hon icke fick någon upprättelse. Huru det deremot skulle gått, om cke en lycklig slump frälsat henne ur häktet skildrade hr Wetterbergh derigenom, att Lan uppdrog marchen af den brefvexling fram och illbaka, som enligt formaliteterna skulle egi rum mellan landshöfdingeembetet och auktoriteterna i Helsingborg cch Lund samt presten i hennes hemort m. m, hvilken icke hade kunnat gå för sig på mindre än omkring 5 veckor. Under tiden hade hon i sådsnt fall förorat sin tjenst, varit utan medel och verkligen kommit på lösdrifvarelistan, samt af denna orsak åter blifvit häktad, och sålunda kunnat, utan att hafva gjort någon det minsta förnär, blifva, likasom det händt minga ardra oskylliga, förlorad för hela sin framtid. Ett annat exempel anfördes äfven af en sotaregosse från Södertelje, som gått utom det rätta distrket, och sotat i en olaga skorsten på lanlet, för hvilken förseelse ban greps och fördes fängelse bär i bufvudstaden, under det uppysningar skulle infordras. Herr kyrkoherden Ekdahl yttrade att han skulle kunna anföra flera exempel för samma slags erfarenhet, som dem hvilka hr Weiterbergh framställt, och Hr fångpredikanten Wallinder utiryckte med värma samma åsigt, hänvisande i öfrigt till hvad han redan anfört i sin berättel e om fångelserna samt var af den tankan, att det svårligen blir bättre här i hufvudstaden, så länge icke polisen blir reformerad så, att srresteringarna måste bero af personer med något mera bildning, än den nuvarande polisbetjeningen innehafver. Jag anbåller nu, att få fästa föreningens uppmärksamhet på orsaken, hvarföre dessa yttranden synas mig förtjena en allmännare kännedem. Föreningens ordförand: såsom förvaltande justitiekanslersembetet är innehafvare al den högsta åklagaremakten; hr doktor Wetterbergh är sjelf ledamot af styrelsen öfver föngelserna i riket; hr fångpredikanten Wellinder nar i följd af sitt tjensteåliggande, ett bättre illfälle än någon annan, att inhemta en nogrann och tillförlitlig kännedom om förhållanlet med fångar och arresteringar hvad bufvudstaden beträffar och hr lagmannen och ridd: Cassel är en af Sverges äldste och mest respekterade domare. Antingen man afser desse hrr ledamöters kända karakter eller deras ställning, kan således ett yttrande i omförmälde hänseende från ingen af dem anses härröra från annat än en i samma förhållanden fullt grundad erfarenhet. Att fyra sådane män, på ett ställe närvarande, öfverensstämma i ett omdöme af den besksffenhet angående öfverflödet på häktningsåtgärder, som här är citeradt, har synts mig af alltför stort intresse för att få förblifva obekant för föreningen, och jemväl, enligt hvad jag föreställer mig, öfverensstämmer det med deras egen önskan att genom ett offentligt uttryckande deraf verka till en förändring, helst då till det sednare torde erfordras allvarliga bemödanden. På grund af det förestående tager jag mig också friheten att framställa den motion: att Skyddsföreningen vid nästa sammankomst må göra till föremål för sin öfverläggning, dels att utreda orsakerna till det öfverdrifna arresteringsbegär, som synes vara rådande, dels också att taga i öfvervägende, genom kvilka medel detsamma för framtiden må kunna förekommas. Jag tror att en sidan diskussion skulle leda till ganska många vistiga upplysningar i ämnet och icke blifva utan frukt äfven i den närmaste framtiden. Uppläsningen af denna berättelse föranledde flere ledamöter att yttra sig. Ordföranden Hr von Koch fann det ämne, som utgjort föremål för bestyrelsens samtal, visserligen vara en fråga af stor vigt, men ansåg sig till undvikande af ) I anledning af detta kan man äfven erinra sig den händelsen, då en qvinna häktades och dömdes såsom tjuf för det hon afklippt sädesax på en prests åker, till en skilling banko värde.