Aftonbladet – 5 november 1847, sida 3

hjelpsamhet, uteslutande mot fångar, otvifvellaktigt komma på motsatta tankar -I Det omdöme hr Cederschiöld här fällt om Iskyddsföreningens verksamhet, skulle vara djupt kränkande och smärtsamt för dess ledamöter, -Jom man ej tydligt såge, att förf. sjelf blifvit -Jalldeles förvillad af sin känsla och af den vär:Ima, som ledt honom till en uteslutande förkärlek för egna meringar och intolerans emot -landra. Skyddsföreningens hufvadsyfte är just, latt söka i allmänna opiaionen, hos massan af folket stärka denna afsky för sjelfva brottet, Ibhvarom förf. ordar; men derjemte att med öfI vertygelsens hela värma kämpa emot den falIska afsky allmänna fördomen uttalar, för den Jafstraffade och straffets förödmjukelse. Om fört. verkligen byllar den sanna menniskokärlekens grundsatser, så kan han ej undgå att finna, att han här fållt ett omdöme lika orättvist, som farligt till sina följder, om det lyckades vinna Vallmännare sympathier. Huru obetänksamt handIlar ej förf., då han söker med en dylik förkaIstelsedom underblåsa just detta vådliga missbruk af allmänna opinionens makt, der ett retligt och missförstådt rittsinthetsnit brännmärker med en outplånlig vanärans prägel, en oIblidkelig afsky och eit djupt förkrossande förakt äfven dea arme oiycklige, som efier fallet stått upp igen. Så kunna icke vi fatta den kristliga kärlekens skönaste bud om försoning. : EIL Za RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. I anledning af anmärkningar vid en föregående relation i Aftonbladet angående enkan Tibeck uch sprutlageriarbetaren Lndelius, anse vi oss böra här meddela kämnersrättens utslag: Hvad först beträffar angifvelsen mot Landelius, att hafva i sin pulpet haft förvarade 3 dyrkar och en så kallad dyrknyckel; så, äfven om Landelius emot sitt bestridande vore förvunnen att hafva innehaft berörde dyrkar och dyrknyckel, anser rätten Landelius desto mindre kunna till något ansvar derföre fällas, som han vid det tillfälle dyrkarne skola af polisbetjeningen blifvit i hans pulpet funna, icke var en sådan person, som uti Kongl. Förordningen den 9 December 4756 omnämnes, enär han enligt Isprutmästaren vid brandförsäkringsverket, fabrikören V. Sjöbergs den 43 i denna månad härstädes företedda bevis gifver vid handen, ännu den 43 sistl Sept. var såsom sprutlagare vid brandförsäkringsverket anställd. Hvad derefter angår de af enkan Gustafva Tibeck och hennes förmyndare, mjölnaren Johan Jonsson gjorde angifvelser; så och emedan, enligt hvad ransakningen visar, Landelius enständigt bestridt så väl att han skall i vredesmod den 22 sistl. Augusti inträdt i enkan Tibecks rum och förstört åtskilliga möbler samt bortfört en henne tillhörig spegel, som ock att han af enkan Tibeck sig tillnarrat och sökt förskingra en intecknad skuldsedel å 41333 rdr 16 sk. bko, eller att han för enkan Tibeck förskingrat andra penningar, eller att han olofligen tillegnat sig åtskilliga enkan Tibeek tillhöriga handlingar och ej eller att han hos vaktmästaren Backman olofligen pantsatt förrberörde skuldsedel; ty och då enkan Tibeck dels personligen, dels ock genom sin ofvanbemälde förmyndare förklarat, att Landelius behörigen visat redo för allt hvad han för enkan Tibecks räkning om händer haft och uträttat, samt alla de tillvitelser, -.som i dessa hänseenden emot Landelius förekommit, blifvit å enkan Tibecks sida återkallade, anser rätten att all fråga om ansvar å Landelius i dessa afseenden bör förfalla. Vidkommande slutligen frågan emellan enkan Tibeck och hennes förmyndare, mjölnaren Jonsson, å ena, och Landelius å andra sidan, om verkan och beståndet af en emellan enkan Tibeck och Landelius den 29 sistl. Mars upprättad köpeafhandling om åtskillig Tibeck tillhörig och till 205 rdr 8 sk. bko uppskattad lösegendom, som under tiden blifvit till hennes begagnande och vård öfverlemnad, samt huruvida den af enkan Tibeck under den 4 Februari innevarande år till Landelius å 216 rdr 32 sk. bko uthändigade skuldsedel, hvarmed han skall hafva betalt Tibeck för den sålda lösa egendomen, måanses lagligen gällande eller om detta köp bör återgå och förklaras ogiltigt; så emedan dessa under dennå brottmålsransakning inlupne frågor befinnas vara icke af brottmåls, utan af tvistemåls beskaffenhet, anser rätten sig ej lagligen böra, i sammanhang med förevarande brottmål, till vidare behandling upptaga omnämnde tvistefrågor, utan hänvisas parterne att derom efter serskild stämning i laga ordning hvar emot annan utföra sin talan, derest de sig emellan ej på annat sätt kunna åsämjas; och kommer ifråzavarande till rätten ingifne köpeafhandling att, enligt Landelii medgifvande, till mjölnaren Jonsson utlemnas, under förbud för honom, att, vid det äfventyr som stadgas i 8 kap. 7 S Utsökn.balk., gifva den till annan ut, intilldess ofvanberörde tvistefrågor parterne emellan blifvit slutligen afgjorde. Slutligen finner rätten skäligt att nu, likasom genom dess den 8 sistl. September afkunnade och K. poliskammaren delgifne beslut, förklara att Landelius ej längre i och för denna sak kan i häkte hålEE Se ERUF BURE NEN J.A.LL7?. LI