Aftonbladet – 5 november 1847, sida 3

dubbla begär att både skona och återlifva hennes känslor, och snart sagdt fann sig återförd till första tiden af deras bekantskap. Men hvilket omätligt djup af smärta och elände skiljde icke dessa olika perioder! Hur mycket hade man ej att på den ena sidan utplåna, på den andra förglömma, innan man rätt vågade hoppas att lifvets rosor åter kunde varaktigt gro på denna volkaniska och nyss förbärjade grund! Det torde likväl vara tid att här underrätta läsaren om den orsak, hvilken kanske förnämligast hade bidragit till Albrechts plötsliga och, som det tycktes, allvarligt genomgripande förändring. Man påstår att olyckan kommer sällan ensam, och när det är Försynens afsigt att förbättra oss genom motgångar, sker det väl ifven säkrast ju strängare Vi agas. Samma dag som Albrecht, med föroliämpadt och bittert sinne, så oförmodadt och skoningslöst hade underrättat sin hustru om förhållandet med Annette, anlände litet sednare posten, medförande ett bref från bans affirsman, hvilket innehöll några i högsta grad oroande tidningar. Genom sitt oerhörda slöseri och tygellösa lefnadssätt hade majoren efter hand åsamkat sig skulder, till ett belopp, hvilket icke allenast medtog alla utan upps2sende disponibla tillgångar, utan äfven genom föroch omskrifnirgar både förökades och gjorde honom -beroende af personers. godtycke, hvilka slutligen af inga konsiderationer sågo sig förbundna att handla tyst eller grannlaga. Förfallodagar voro åter inne, och om ej invisningarne utbetaltes, hotade man att genast skrida till exekutiva åtgärder. Så långt hade Albrecht i silt sorglösa lättsinnealdrig betänkt att det kunde komma, ehuruväl fastigheterna långt förut voro intecknade och en stor del af lösegendomen pantförskrifven. Det var en förtviflad b-lägenhet för den nyss så stolte, öfvermodige och ifrige dyrkaren af alla njutningar och nöjen, den rike, lysande, fåfänge, både afundade och beun