Aftonbladet – 2 november 1847, sida 2

aDUd I all, BEUVIU HILL LySKAa ICNBRIVOSKTIK och YYCSU faliska fredskongressen framkallade mellan de Europeiska staterna, uppspirade snart ett nytt tidebvarf för handeln och näringarna. Den statskonst, som nu ledde Europas furstar, var de fredliga förvärfvens — det var den kommerciela statskonsten, som i landets uppodling och produkternas vinstgifvande afsättning satte sin styrkas inre kraft och sitt folks sanna lycka. Vetenskaperna började äfven så småningom nedstiga från kathedern och lärostolarne ned bland folket, samt genom sin bemedling och sin åt näringarne meddelade erfarenhet mångdubbla industriens krafter, utvidga dess fält samt gifva arbetet ett intellektuelt värde. Ju lifligare derföre behofvet af den vetenskapliga bildningens biträde kändes — ju mera en viss medborgerlig — eller för ett praktiskt lif beräknad bildning började afsöndra sig från den lärda bildningen, desto högre höjdes ropen på en reform af skolan — en reform, som tillfredsställde allas bekof af elementarstudier för sitt yrke och humanistisk bildning för sin ställning i samhället. En strid började äfven nu mellan de gamla och nya idternas sakförare, men fick ej offentlig vigt förr än den nya principen fick offentlig organ. Detta inträffade snart, och fordran på en reform af skolan uttalades första gången vid svensk riksdag 1742, och detta inom och af samma presterskap, som nu vägrar envist hvarje förbättring af en institution, som de egenmäktigt sl:git under sig och rättslöst betrakta såsom sin. En tidrymd af öfver 400 år ligger häremellan — och på hundra år måtte väl tänkesätten hunnit mogna — begreppen klarna — opinionen stadga sig. Det är just denna långsamt mognade tanke, som vi i dag vilja uttala. Hvad vi derföre vilja, hvad vi derföre eftersträfva, hvad som är innehållet i våra i dag prononcerade tänkesätt, är just att läroverket, som uppstått under en annan tid, som upprest sig på grundvalarna af försvunna tidsförhållanden, är föråldradt för vårt slägte, strider mot nuvarande begrepp af bildningsanstalt cch är oförmöget att uppfylla tidens rättmätiga anspråk på medborgerlig bildning. Denna tidens fordran — för att nyttja 1843 års skolrevisions egna ord — är alt den bildning, som i skolan bibringas, så till innehåll, som beskafferhet och grad: skall på en gång omfatta den lärda forskningens, som samhällsinrättningens framsteg, gå i jemnbredd e; mindre med snilets eröfringar, än näringsflitens förkofran — att det offentliga lifvet, liksom den enskilda industrien, embetsmanraskickligheten, liksom de medborgerliga yrkena — ett alla böra i skolans inrättning och verksamhet hafva sin boren!n f Denna den nya tidens af revisionen så fullständigt uttalade åsigt om skolans bristfälligket och behof af reform är den opinion, som vi vilja uttrycka. Men i förnekelsen af ett visst förhållande, i bestridandet af ett falskt värde, ligger väl ingen blott tomhet, utan ett gifvet innehåll af bestämd syftning Derför knyter sig så naturligt med denna opinion om skolans bristfällighet äfven en önskan om reform bäruti. Eder, riksdagsmän, tage vi till vittne härvid — framför den till vår Konung — till edra medständer. Se der, mine herrar! allt och ej mer med afsigten af denna middag. Frågan den gäller är en fråga af djup, vigtig och genomgripande betydelse. Må vi ej frukta att de ord vi uttalat eller uttala här äro förspilda utan frukt och vinst för vår sak. Nej! det uttalade ordet, om det innebär sanning — har sanningens oemotståndliga makt att göra sig gällande förr eller sednare. Under denna glada förhoppning och denna starka tro på sakens egen nödvändiga utveckling bland ett fritt och upplyst folk och en upplyst styrelse, utber jag mig äran få föreslå en skål, full af lefvande intresse och varma fosterländska önskningar för en förnuftig, genomgripande och lycklig reform af Läroverket Gymnasii-adjunkten, magister Sjöstrand sade bland annat: Jag utbeder mig att få fästa Herrarnes uppmärksamhet på ett ämne, som möjligen kan synas främmande för ändamålet med denna sammankomst. Jag vågar nemligen föreslå en skål för en fortyående reform af lifv:ts stora skola. — Lifvet jemföres ofta med en skola, och det med skäl. I lifvet råder en verklig vexelundervisning. Ingen står så lågt, att han icke genom sina ord och gerningar inverkar på sin omgifning, nyttigt eller förderfligt. Ingen står så högt, att han icke har något att lära af sina medmenniskor. Att i denna lifvets skola icke allt står så till, som det borde vara, kan minst undfalla er, mine herrar! som af nit för den uppväxande generationens bästa äro här församlade. Mången utkastar i obetänksamhet ord, som kunna bafva ett högst menligt inflytande på hans omgifning, synnerligen på ungdomen. Mången, som ganska väl lägger sina ord, tillintetgör kraften af desamme genom ett handlingssätt, som i bästa fallet af obetänksamhet, kanske ofta af oädla bevekelseIgrunder härledt, strider emot hans yttranden. Dessa och många-endra missförhållanden i den sfora skolan verka störande på de förberedande skolorna: jag menar våra lärdomsoch apologistskolor, gymnasier, ja till loch med akademier. Gossarne eller ynglingarne vilja ej lära annat, än hvad de anse gagnande för sig lvid inträde uti och genomgående af den stora skoIlan, som vi kalle lifvet. Se de, att sanning, kunskaper, dygd och flit der gälla föga, då har läraren svårt att inpregla allt detta i de ungas sinnen. At derföre en reform af mycket i lifvets stora skola är önskvärd, lärer ingen neka. Jag vågar derföre yttra den önskan, att tiden, om han, såsom mången påstår, sträfvar till vårt slägtes försämring, måtte öfvergå till en bättre riktning — och att, om åter, såsom jag vågar hoppas, tiden längtar och sträfvar lefter något bättre, detta sträfvande måtte, i en c -Iså långt aflägsen framtid, bära för samhället och I menskligheten, välgörande, mogna frukter. Jag önskar, att hvar och en i sin stad måtte blifva en de Isannas, godas och gudomligas lärare och lärjunge — latt ingen inom familjen, staten, kyrkan, måtte fin. Inas, som icke svär att redligt egna sig åt sanningens och dygders tjenst och utbredande, och som ärligt löser sin ed. Jeg vet väl, att detta är er tanke, som i verkligheten aldrig fullt realiseras; mer jag vet ock, att om denna tanke blir ledstjernan fö; vårt, för alla bildade landsmäns lif, skall den uträtta mera godt, än de strängaste lagar och de klyftigastc -nationalekonomiska beräkningar. — Jag vågar der. före föreslå en skål för en fortgående reform aj lifvets stora skola.n (Slutet följer.) Z5T LITTERATUR. Nögra ord om filantropi, kommunism, sam ; skyddsföreningar och fattigvård. Af Rober t Cederschiöld. Stockholm 1847. r (Forts. fr. J2 10 (251). tf Det myckna ordandet om den falska filantro I t pien kan, om man med eftertanka öfverväge saken, ej betraktas annorlunda, än som ett öf verloppsarbete. Vår tid är, till sitt innerst -.Ma Pp a Ja uf as RR I ÅR mn AR BRN