Aftonbladet – 2 november 1847, sida 2

OPINIONSMIDDAG 1 KALMAR. (Forts. fr. gårdagsbl.) Kollega schole, magister Sylvander : Med kristendomen — det kännen j — uppstoda de första offentliga undervisningsanstalter. Med kristendomen, som under sin utveckling hela medeltiden igenom fick en skef och ensidig rigtning, gaf ifven åt skolan samma skefva och ensidiga rigtning, derigenom att den ryckte skolan från sin första och naturliga bestämmelse af en bildningsanstalt för medborgaren såsom menniska och ej såsom ståndsmedlem, en bildningsanstalt för bjertats förädling och förståndets utveckling — men ej för kastintressen ller ståndsprinciper. Skolan flyttades nemligen inom klostren och drogs på detta sätt från det rörliga framåtskridande folklifvet, hvilket deremot under sin utveckling afsöndrades totalt från de offentliga bildningsanstalter, som yi förstå under namnet skoa. Men klostren stodo utan sammanhang med folket. De utgjorde med sin andliga jurisdiktion och sin andliga öfverhet en stat för sig, hvars intresse var alldeles isoleradt från det medborgerliga. Derför kunde ej heller den mäktiga rörelsen i folklifvet uppfattas och begripas inom munkeellens inskränkta krets. Nej! tvärtom rörde sig inom den lilla verld, som begränsades så strängt af klostermurarne, ett helt annat intresse än folkets och för hvilket derför folklifvet i sina evigt skiftande nyanser af ständigt nya uppenbarelser blef en okänd makt, hvars sträfvan och behof ej ens kunde få sig tillerkänd någou broderslott i skolans bildning eller någon medborgarrätt inom skolans verkningskrets. På detta sätt stängd från all gemenskap med folket, blef skolan ett hierarkiskt uppfostringsinstitut för kyrkans tjenare och hade intet sammanhang med den medborgerliga bildningens, med sjelfva folklifvets utveckling. Gustaf I, som eljest genom sina stora, djupt gripande reformer inom kyrkan och statsadministrationen skapade Sveriges nya, Politiskt vigtiga och lysande framtid, hade likväl hyvarken medel eller tid, för att gifva skolan en mera medborgerlig karakter. Tvärtom befordrade han skolans presterliga tendens genom sina bekanta förordningar om theologiska bibelförklaringar i domkyrkorna. på detta sätt kom skolan, äfven efter reformationen a kyrkan, alldeles under presterskapets vård, och emottog med detsamma den fulländade formen af et prest-seminarium; ehuru i det öfriga Europa de ljust var protestantismen, som lösryckte skolan frår Isitt beroende af kyrkan. Gustaf Adolf, som me Isin djupa verldsblick, sin vidtfamnande tanke — e) Jörn som flög kring verlden — insåg både sin sam tids och sin framtids behof af reform häruti, böjd .lockså sin röst mot denna skolans ensidiga karakter under förebråelse för dess riktning åt blott den pre Isterliga och lärda bildningen. Men hans eget öd laf en högre bestämmelse och de lysande lagrarn .Ipå Germaniens fält ryckte honom bort från sit halfva arbete för Sveriges inre politiska utbildning rloch derför gick skolan miste om en reform, som d r I skulle haft nog af en konungslig vilja och ett ko .nungsligt ord samt ej då hade att kämpa mot för fl domarnes makt och vanans ålder eller missförstådd -I ståndsprivilegier. Dock! en annan makt, mine herrar, började ut r!yeckla sig ur folklifvet — en makt, som ej upt