Aftonbladet – 29 oktober 1847, sida 2

bekosta sin inqvartering, samt de öfrige embetsoch tjenstemännen uppburit traktamente efter norska lagen och således utöfver det i Sverge gällande resereglementet. Bland reservationer i de båda rikshufvudböcker, som denna gång granskats, förekommer en summa af 2357 rdr 46 sk. 40 r., utgörande en behållning sedan äldre åren af anslaget till landshöfdingeresidensers inköp; men då upplyst blifvit, att denna post under en följd af år oförändrad balancerats, och sannolikt är, att några utgitter derå icke vidare förekomma, hafva revisorerna ansett lämpligast vara, att beloppet aflemnas till riksgäldskontoret. Genom kongl. bref af den 8 Augusti 1844 har anvisats dels 200 rdr till-arfvoden åt de tjenstemän inom justitierevisionsexpeditionen, hvilka varit tillkallade att biträda vid granskningen af fullmakterne för de 3 ofrälseståndens ledamöter vid nästlidne riksdag, dels 30 rdr för den härvid använda uppassning, hvilken sammanlagda summa 230 rdr af under hand varande medel utbetalts emot framdeles åt kongl. statskontoret anvisade ersättning af riksdagskostnadsmedlen. Det har synts revisorerne, som skulle det obetydliga arbetet hafva kunnat af vederbörande utan serskild vedergällning fullgöras allmänna indragningsstaten blef af Rikets Ständer vid 1815 års riksdag uppfördt ett anslag af 10,000 rdr, som ännu är bibehållet till expectancearfvode åt lönlöse officerare efter det öfverståndne kriget, i anledning hvaraf Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 23 Januari 14816 stadgade, att de officerare, som efter effektiv tjenst under kriget icke åtnjöto lön på stat vid fredens återställande, skulle vara berättigade till dylika, till vissa belopp för olika grader bestämda, arfvoden. Af räkenskaperne inhemtas imedlertid, att åtskillige personer, som icke bevistat något krig; utan kommit i militärtjenst långt efter fredsslutet, blifvit, på grund af ömmande omständigheter, fattigdom o. s. v., hugnade med arfvoden af ifrågavarande fond, hvilket revisorerne trott sig icke böra oanmäldt lemna. Med anledning af hvad här ofvan anförts och de öfver dispositionerne : upprättade tabeller närmare utvisa, hafva revisorerne icke kunnat undgå att finna, hurusom de summor, hvilka årligen af Kongl. Moaj:! på besparingar och extra utgiftsmedel anvisas til pensioner, gratifikationer och nådegåfvor, dels stiga till ganska betydliga belopp, dels uti icke ringa män försvåra öfversigten af hvad å hvarje hufvudtitel för rikets så att säga aktiva tjenst och verkliga behof utgår. Väl hade Rikets Ständer vid 4840—1844 årens riksdag bestämt anslaget å 7:de hufvudtitelr för extra utgifter till 35,000 rdr med afseende å derifrån utgående nådegåfvor och pensioner, men def har imedlertid, såsom af det föregående synes, in träffat, att dylika utgifter jemväl måst bestridas a extra utgiftsmedlen å de öfriga hufvudtitlarne, de sådane anslag äro uppförde. På det likväl för fram tiden må varda å ett ställe synligt hvad statsverke årligen får vidkännas till sådana ändamål, anse re visorerne sig böra föreslå, att å allmänna indrag ningsstaten under 9:de hufvudtiteln, som bestridei sådane pensioner, hvilka i följd af författningarne utgå, hädanefter jemväl uppföres ett anslag till nådegåfvor, gratifikationer och sådane pensioner, hvilke af gunst och nåd tilldelas, hvaremot anslagen til extra utgifter kunde i samma förhållande minska: för att derefter användas endast för de öfriga till fälliga behof, som med hvarje serskild hufvudtite eger gemenskap. Myntverkets räkenskaper för åren 1844—1845 ut visa icke antalet af de under årets lopp utlemnade medaljer och jettoner, lika litet som upplysning a dem kan vinnas om beloppet af myntmästarens in komst för desammas preglande. Kongl. reglemente den 30 April 1836 stadgar likväl uti 73 och 74 SS att lösen för medaljer och jettoner, hvilka af mynt mästaren efter fastställd tariff utlemnas, skall uta denne aflevereras till kamreraren, som beloppet i räkning redovisar; hvarefter behållningen å inkomsten för medaljtillverkningen, sedan omkostnader fö: dagsverken, materialier m. m. afdragits, tillfaller myntmästaren. Då nu uti 4844 och 1845 årens räkenskaper blott visas hvad de af myntmästaren, kgl. myntet ersatta, tillverkningskostnaderne utgjort, mer ej antalet af de under hvartdera året tillverkade medäljer och hans behållna inkomst af sådanes prägling, hafva revisorerne anmärkt denna afvikelse från reglementets tydliga föreskrift Vid Kontrollverkets granskning och ehuru i kgl kammarrätten någon anmärkning icke egt rum, fö rekomma likväl uti 4844 års hufvudbok åtskillige summeringsfel, hvarjemte verifikationer saknas fö de så kallade dubbla kontrollstämpelafgifterne, hvilka utgå i följd af kgl. brefvet den 48 Juli 4758. Re visorerne hafva derföre instämt i föregående revisorers omdöme angående detta verks räkenskaper. Vid. Stockholms stads Kronoräkenskaper hafv: revisorerne lika med 1845 års statsrevision anmärkt Jatt afskrifningar för fattigdom af bevillningsafgifte Iför krogrörelse egt rum till följande belopp. neml. Iför år 1844, 705 rdr; för år 4845, 773 rdr 46 sk och instämt uti hvad derom i förra berättelsen yt trats. Vid Öfverståthållarermbitets Deposit:onsräknin gar, hafva revisorerne anmärkt, hvad i kong!. kam morrätten blifvit förbisedt, att balansen af deposi tioner vid 4843 års slut, 57,279 rdr 29 sk. 2 r., icke öfverensstämmer med ingående balansen i 4844 år bufvudbok, hvarest desamme upptagas till en summ: laf 57,078 rdr 45 sk. 5 r.; samt att då, jemlikt Kgl IMoj:ts till öfverståthållareembetet den 23 Novembei 11841 aflåtne bref, samtelige tioåriga depositionsme: Idel af embetet borde aflemnas till kgl. statskonto Iret, denna föreskrift icke blifvit iakttagen i afseend( Jå 2:ne summor på tillsammans 688 rdr 98 sk. 4 Tr. lutgörande insatte medel från 1715—4747 samt å 11762. Vid granskning af Kongl. Korvoykommissaria tets räkenskaper och Sverives enskilda Hundeis och Sjöfartsford, hafva revisorerne, på af kgl. kam marrätten uppgifna skäl, icke ansett inköpskostna den för Känsö karantänsplats hus, m. m. uppgå ende till 8C00 rdr, böra utur räkenskaperne för Isvinna, utan all upplysning derom att fonden inne Thar egendom till motsvarande värde, utan anset lämpligast, att karantänsplatsen under scrskilt egen I domskonta hland tilleånsarne UNNntacae