Aftonbladet – 29 oktober 1847, sida 2

len af honom uppgifna plan för sin verksamhet, samt lägga densamma till grund för sina stadgar. För att dock tillintetgöra all misstanka, att vi skulle, med hvad här ofvan blifvit sagdt, åsyfta att ställa hr Cederschiöld i parit med de omtalade falske riddarne, skynda vi att hålla hr C. räkning för den varma fosterländska anda, som öfver allt framskimrar bland de misstag vi anse nödvändigt att anmärka uti hans skrift. Lifvad, såsom det synes, af innerlig öfvertygelse om verkställbarheten och den oberäkneliga nyttan af de åtgärder förf. föreslår, låter han ofta bänföra sig till uttryck af klander och förtrytelse, som otvifvelaktigt skulle hafva uteblifvit, om förf. mindre rådfrågat känslan och med lugn, opertisk granskning tänkt sig in i det oändligt grann!aga och maktpåliggande ämne, hvarulti förf. uppträdt i en ton af diktatorisk ofelbarhet, egnad att ingifva förtroende till de sofistiska satser han debiterar, och hvilka derföre så mycket oundgängligare kräfver pressens allvarliga granskning. I denna tro finna vi oss ytterligare stärkte gerom den omständigheten, att åtskillipa tidningar, hvaribland Nerikes Allehanda och Söndagstidningen, meddelat utdrag ur nämnde skrift, dervid berömande dess förtröffiighets och sakrikhetp. Uti inledningen till sin skrift, gör förf. det allmänna tänkesättet en tillvite!se, som synes oss alideles maljlacerad. Det skulle väl synacn, säger förf., som borde det vara både lätt och tacksamt att försvara redligheten; — men i verkligheten är det motsatsen af beggederan; — — nalldeles rcotsatt är deremot förhållandet ej sällan med den som uppträder såsom oredlighetens och lättsinnighetens sakförare och således strider emot sanning och redlighet.s Vi kunna icke dela denna författarens tanke, tveriom anse vi förf. härmed hafva begått en bastant orättvisa mot vår tids moralika skaplynne. Huru är det väl tänkbart, att man kan befinna sig på sjelfva skådeplatsen för dagens händelser, och likväl förneka att sanning och redlighet med hvarje dag tillvinna sig allt mera aktning och sympathi i allmänna tänkesättet. Ar det då icke ett faktum, att just kärleken till dessa egenskaper väckt massan af folket till medvetande af sina krafter, cch manat det att helga dessa krafter i sanningens, redbarhetens och rättvisans tjenst? Blir ej hvarje låg och oädel bandling efter förtjenst brännmärkt af opinionen, och lemnar icke pressens rastlösa frambållande i dagen af det låga och föraktliga å ena sidan, samt det ädla och storsionade, å den andra, det ojäfagtiga bevis att förf. bär låtit hönföra sig af sin fantasi ett godt stycke utom verkligvetens område. Om förf. i fråga om sitt förslag till skyddföreningens stadgar, trott sig hafva lidit någon orättvisa, så bör han icke derföre påhörda hela svenska folket ett lågt och ömkeligt underkännande af sanningens och redligbetens värde. Efter en framställning om den ceftergifliga pligten att ingifva det uppväxande slägtet kärlek för sanning och redlighet,, inkommer förf, på sjelfva ämnet för sin afbandling. Vi förbigå med tystnad uttrycken om lycksökeri eller andra enskilda beräkningar,, som, enligt förf. tinke, uti ,ett sällskap eller en mindre förening, finna rätta fältet att slå rötter och utveckla sig,. Med afdrag af dylika, allt för litet motiverade utfall, i grunden utgångna från en äfvervägande böjelse att ifrågasätta mindre aktningsvärda motiver för välvörenheten, hvälfver sig förf. resonnemang kring tvenne hufvudsyften: 4:0 Att ifrigt förorda den plen till skyddsförening förf. uppgjort, enligt hvilken föreningen skulle: dels motarbeta lättja och linderlighet, genom beredande af arbetstillfälle för alla som deraf äro i behkof, dels ordna ,fattigvården, så att hvar och en nödlidande, som saknar krafter att genom arbete förtjena nsött uppehälle, kommer i åtnjutande deraf utan natt beböfva besvära allmänheten med tiggeri, för att icke se sig sjelf och de sina förgås af uselhet och elände, samt dels att verka för fångars moraliska förbättring och söka förhindra deras återfall till brott. 2:0o Att i allmänna opinionen grunda och inskärpa en förkastelsedom öfver alla andra befiniliga spridda välgörenhetsstiftelser, emedan de verka utan sammanhung. Fiamför allt är förf. ar gelägen att nedergöra skyddsföreningen, såsora i baris tanka ledande till ett motsatt resultat mot det åsyftade, eller att sällskapet, i stället att förhindra brottens tillkorsst, tvertom skulle framkalla nya broit, ete. För att nu bara väg åt ofvannämnde plan till en förening af ett så vidtomfattande syfte, ingår förf. i ett vidlyftigt resonnemang, hvarigenom han söker komma till det resultat: att hundratals, olika filantropiska stiftelser, hvar och en omfattande sitt särskilta ändamå!, icke kuppa uträtta något synnerligt gagnande för samhället, emedan de ständigt korsa hvarandran, samt, under sin verksamhet, sakna samband sinsemellan, och derunder handla i strid mot hvarandra:,. Hvaremot deras förenande till ett enda helt skulle stärka deras nu af brist på sammanhang förlamade krafter. Det erfordras likväl inga argusögon för att komma uncer furd med, huru löst detta resonnemzang hänger tillhopa. Eljest plär det ju SES TEA INT SEPT STRATSYS Mötet med fadren, hvilken anländt för rågra I dagar csedan hada å ämse sidor varit rikt nå