Aftonbladet – 29 oktober 1847, sida 2

Mötet med fadren, hvilken anländt för rågra dagar sedan, hade å ömse sidor varit rikt på både glädje och smärta. Albrecht visste snart att genom bjertlig enkelhet vinna den flärdlöse mannen, hvars tilifredsställelse med dottrens val icke litet bidrog att öka hennesz egen. Onskande att än en gång i ensamhet få samla sina tankar, hade hon obemärkt dragit sig undan, och på samma plats, der hon för cirka tvenne år tillbaka var den första som varsnade Albrechts farkost, hotad och omgifven af död och faror, satt hon nu försjunken i betraktelser. Det var hon — det var åtminstone på hennes rop, som man skyndade till hans räddning. Hur hade det gått — hur månne det väl nu hade varit, om hen ej varseblifvit de redlöse? Blef ej den lycka, hon väntade sig i framtiden, grundlagd i samma stund, Försynen begagnade henne som ett medel att frälsa medmenniskors lif — och borde hon ej häruti finna en dubbel anledning till. hopp och tacksamhet — hvarföre skulle då minnet af den hemska nattliga synen, som sä länge hade slumrat och hvilken Albrecht hade förklarat, åter uppröra hennes inbillning och göra hennes bjerta så beklämdt?.... Och Axell Var han icke alltid samma heliga, älskade bild, från barndomens ljufvaste, sällaste drömmar? .... Bibehöll hon ej sin känsla för honom lika varm och trogen, lika skiljd från alla andra .... och kunde hon då anses förråda sina fordna löften? Hade icke begäret alt återgälda de omsorger, den tillgifvenhet, han rönt, varit första ursprunget till den förbindelse, hon gick att knyta? Skulle han anklaga henne för det bon fästat sig vid den, som han sjelf hade älskat och värderat? .... Hvad skulle kommande dagar bringa henne .... rosor eller törnen? . ...-.--ER FEDERER s0rte b vr Dessa och dylika frågor uppstodo immerfort i hennes själ; hon drömde, hon tänkte, hon visste ej hvad, tills det alltsammans upplöste sig och försmälte i alla rena bjertans hugsvalande källa: bönen, den innerliga, varma, förtröstansfulla, som förvandlar oron i frid, mörkrvet i ljus, försakelsen i glädje och tvillet i tro. (Forts följer.) ) Vv