Aftonbladet – 28 oktober 1847, sida 3

BROTT OCH FATTIGDOM ) AF Å. LINDEBERG. Någon torde måhända anse detta såsom vålladt af slarf och missummering. Alldeles icke. Det kommer deraf, att man man följt olika formulärer, det ena visande brotten, det andra personerna. Nu händer det att flera kunna vara delaktiga i samma öfverträdelse, t. ex. en tjufnad, ett mord eller ett slagsmål, äfvensom att å andra sidan en och samma person kan befinnas skyldig till mer än en lagöfverträdelse. ilan har t. ex. varit drucken och slagits på söndagen. Häraf blifva genast tre förbrytelser: fylleri, slagsmål och sabbatsbrottet, men likväl blott en cnda brottsling. Den som icke ger akt på denna skilnad, råkar i en verklig förbistring och vet ej hvad han skall tro. Ser han på de komparativa tabellerna för flera efter hvarandra följande år, så finner han t. ex., sedan brotten i en följd af år hållit sig vid 22, 23, 24,000, att de ir 4842 oförmodeligen uppstigit till 34,902, eller 7,248 fler än det föregående iret. I l-ndet skulle således på ett enda år brottsligbeten ha ökats med nära en tredjedel. Men skälet är, att år 41842 föreskrefs eit nytt formulär, hvarigenom rubriker uppkommo för en mängd öfverträdelser, som förut saknat sådana, Efter en granskning af de officiella berättelserna och uppgifterna, kan man ej för sig sjelf gölja den tankan, att hvarken regering eller vederbörende myndigheter, i allmänhet åtminstone, gjort sig tillräcklig reda för sakens verkliga beskaffenhet. Sådant kommer deraf, att berättelserna före 48424 voro -temligen oredig2, och att de sedan denna tid, eburu vida noggrannare och fullständigare, likväl lemna mycket öfrigt att önska i anseende till klarhet och systematisk konseqvens. Följer man dem med uppmärksamhet, så korrmer man dock verkliga förhållandet någorlunda på spåret, och detta är hvad jag här nedenföre skall söka framställa. Man erinre sig likväl noga, att jag sagt någorlunda, 1y längre är det, åtminstone för den profane, omöjligt att komma. Hvad först angår den ofvannämnda regeringsberättelsen vid 48534 års riksdag, så är det mig obekant hvarpå uppgiften om fångantalet år 48153 stödjer sig; men det om förhållandet 18534 kan något bättre kontrolleras. Efterser man då i justitieministerns berättelse för sistnämnda år, så befinnes det, att de verkliga fångarne sistnämnda år voro: på lifstid dömda 569, på vissa år 524 och på bekännelse insatta 42, summa 4,102. Korrektionisterne voro 2,262, af hvilka likväl 362 under året blifvit frigifne. Hela fångantalet skulle således endast ha varit 3,002. Detta var år 4834. Nu heter det likväl i en note till samma berättelse, sid. 24, ) Se Aftonbladet JM 218—9222, 95, 299, 233, 236, 2539, 240, M 4 (242), 4 (245), 5 (246) och 8 (249).