bör hafva en politisk syftning i den meningen, att politiska stridsfrågor skulle förekomma i undervisningen, utan endast-i den, att, såsom ofvan anmärkts, skolans system och verkan måiste befinna sig inom kretsen af samhällets frazmåtskridande politiska tendens; hvaremot den gamla skolans system, för så vidt det tll principer och verkningar skiljer sig från den nya, ligger på området af en stationär och reaktionär politik, oaktadt icke heller här politiska frågor ega rum i sjelfva skolundervisningen. Icke utan förundran ha vi slutligen funnit hr L. citera något omdöme, som hr Hjerta för några år sedan i samtal med bonom skall hafva fällt om hr presidenten voa Hartmansdorff. V kunna väl nu ej erinra oss e:t sådant samtal, mindre komma ihåg huru orden fallit sig; och i öfrigt innehåller denna del af hr L:; skrift ingenting, som vi direkt behöfva motsäga. Men i ett afseende måste vi likväl protestera deremot, nemligen för så vidt, som hr L. insinuerar en inkonseqvens emellan Aftonbladets och br Hjerts:s, enskilda sätt att bedöma br von Hartmansdorff. Aftonbladet, likasom br Hjerta, har alltid hos denne man värderat hans outtröttliga arbetsamhet samt segbet och uthållighet i fullföljandet af sina syften; men båda kunna å andra sidan icke annat än finna mindre värdt beröm, att han, för denna envishets skull och i anseende till förut fattade öfvertygelser, ständigt förbiser de skäl och bevis, som ofia borde leda en man med hans förstånd i öfrigt till en annan mening; samt alt bans byråkratiska anspråk och fiendtlighet mot de liberala iderna för mycket vilseleda honom.