Aftonbladet – 28 oktober 1847, sida 2

Det återstår att nämna några ord i anledning af Aftonbladets omdöme öfver anledningen till skriftvexlingen, äfvensom med hänsigt till den framkastade tanken om skolans politiska syftning. Aftonbladet säger nemligen, att skriftvexlingen handlar uppenbarligen om skolans chef. Jag beder Aftonbladet hafva den godheten att beriktiga detta, genom införandet af denna min öppna förklaring, att icke ens den aflägsnaste anledning till en sådan bänsyftnipg hos mig förefunnits. Jag ansåg icke origtigt att uppmaningen till ett bufvudlöst och kränkande förfarande stod att läsa just i den tidning, der man sagt att en af skolans chefer vore med, ithy jag ansåg detta gifva nytt stöd åt obehöriga misstankar om godtycklighet i skolans styrelsesätt. Men att hvarken jag eller någon af mina medlärare trott en sådan vink komma ifrån direktionen eller ansett ett svar för direktionens skull vara erforderligt, derom kan jag heligt försäkra. Aftonbladets förläggare, herr L. Hjerta, känner alltför väl mina åsigter om hr presidententen von Hartmansdorff, för att betvifla mina ord i detta hänseende. Redan för flera år tillbaka samtalade vi med hvaran i detta ämne, och det omdöme jag af herr Hjerta vid detta tillfälle hörde uttalas öfver denne man, andades så mycken rättvisa och billighet i en politisk motsåndares bedömande, att jag omöjligen kan anse hr Hjerta sjelf hafva någon andel i det hårda och särdeles ovänliga omdömet öfver honom vid detta tillfället. Också — man må tänka om herr von Hartmansdorffs politiska åsigter hvad man vill, men hans outtröttliga nit för skolans framgång, bans aldrig hvilande sträfvan att i detta hänseende verka ett redligt verk, medan dagen är, skall ovilkorligen tillvinna honom hvarje tänkande menniskas aktning och tacksamhet. Det är sanverligen ingen uppmuntran till medborgerlig verksambet, om man, för politiska åsigters skull underkänner värdet af stora medborgerliga dygder och förtjenster. Att så bafva skött ett, i jordisk mening taladt alldeles lönlöst kall, att under beständiga försakelser och strider hafva år efter annat arbetat, kämpat och vakat, tillhör i sanning icke vanliga menniskor. Om hr Hjerta, som sjelf mången gång varit föremålet för ovärdiga omdömen, låter en högt förtjent och manlig motståndare likavisst i tidningen tillgodonjuta rättvisa och högaktning, som han i hr Hjertas enskilta omdöme och grannlaga tänkesätt får tillgodonjuta dem, synes mig detta vara de begge stridbara kämparne fullkomligen värdigt. Angående skolans politiska betydelse och syftning, anser jag det helt och hållet bero af ett misstag i föreställningssättet, att anse skolan böra hafva ens den fjermaste beröring med politiken. En ibland orsakerna till Barnäöngsskolans fall var den emot skolan riktade förebråelsen, att hon hade en politisk syftning. Att mången med glädje skall äfven nu omfatta tillfället. att underblåsa oviljan medelst anspelningar på nya Elementarskolans lib:ralism, är otvifvelaktigt. Man bar redan sett en anmärkare i Tiden taga vara på Artonbledets ord och med bitter fyndighet tyda det. Skolan bör och vill, efter min åsigt, utan att befatta sig med något slags politik, uppfostra och undervisa barnen så, att de, vare sig med liberala eller konservativa åsigter en gång, alltid förblifva goda menniskor, redliga, dugliga och fosterländskt sinnade medborgare. Om de för öfrigt blifva monarkiskt eller republikanskt sinnade, står i vida fältet. Skulle man beskylla någon skola för att vara liberal, så borde det väl i första rummet vara den gamla skolan. Ty om det är en sanning, att större delen af samhällets medlemmar består af liberala, hvarifrån ha de undfått en sådan riktning, om ej från gamla skolan, för så vidt skolan kan gifva en sådan. Hvad det blir af nya Elementarskolans elever i politiskt hänseende, får fram