Aftonbladet – 28 oktober 1847, sida 2

dyra, ädla kusin, sade han på en gång varmt och vördnadsfu!lt, vi hafva alla längtat att få helsa dagens sköna gudinna.n Som redan upptäckt den angenäma öfverraskning, hvilken är henne ämnad, svarade Elisabeth och räckte Aibrecht sin hand, hvilken ban hastigt förde till sina läppar, men som tillika lider af oförmågan att ådagalägga sin erkänsla, ty nu åtminstone kan ej kusin längre .undandraga sig mina tacksägelser.n Håll upp, kusin Elisabeth), inföll Albrecht, noch bevilja mig, som den största belöning, blott en enda liten bön, den att aldrig tala om nigot som dock skänker mig sjelf den största glädjen. Tro migp, tillade han med vek, nästan vibrerande stämma, Albrechts fåfänga har aldrig ögt något annat syftemål, än Elisabeths lycka. Den dubbla meningen i dessa ord, de första hvilka någonsin gå:t utom den strängaste återhållsamhets gränsor, klingade som ett eko genom Elisabeths upprörda sinnen, och hon giek nästan drömmande fram vid Albrechts arm, öfver den lilla chinssiska bryggan, som ledde till badbuset eller den efter utseendet benämnda vackra kiosken, hvars smakfulla inredning fullkomligt passade till dess bestämda ändamil och yttre elegans. Vattnet perlade så genomskinligt klart i den djupa bassinen, luften strök så på en gång Jjam och svalkande genom de tunna och likväl täta gardinerna, de hvita ejderdunskuddarne, med sina långa silkesfransar, pöste så lockande mjukt på de låga sofforna, att man kände en ovilkorlig längtan att få sänka sig i den förra och hvila på de sednare. Albrecht, som till de minsta detaljer låtit förfärdiga alltsammans under sitt vistande i Stockholm, hade med tillbjelp af erforderliga arbetare kunnat åstadkomma undret af den slutliga uppsättningen på en enda natt, och Elisabeth emottogs nu i den nya, behagliga fristaden af de gamles öppna