Aftonbladet – 27 oktober 1847, sida 3

högst betydligt anslag till fångvård och fängelser, då hvarje dags tidning anför en lång lista på behandlade brottmål, samt ytterligare en specifikation på vissa märkbara förbrytelser med alla deras detaljer, framställda än i romantisk. än i dramatisk form. Mången, som förut blott i förbigående någon enda gång hörde talas om en föröfvad missgerning, men nu hör det hvarje dag, förledes lätt deraf att tro, det fordom nästan inga brott begingos, men att de nu höra till dagens ordning och att slägtet följaktligen sjunkit till en hittills okänd, oanad grad af depravation. De besinna likväl ej, att de icke heller fordom fingo läsa så många och detaljerade underrättelser om hvad som eljest skedde både i hemlandet och i utlandet, emedan publiciteten icke fordom var: på långt när så utvecklad som nu, samt att det är, icke brotten, utan notiserna derom, hvilka höra till dagordningen, likasom andra notiser. Vidare har man funnit. sig oerhkördt upp skrämd af berättelserna om vissa ohyggliga nidingsdåd, som blifvit begångna på ena eller andra stället af riket, och hvilkas utförliga beskrining, jemte ransakningarna derom, sedan i veckor och minader sysselsatt tidningspressen. Man har dervid alldeles förgätit, att äfven fordom brott begingos, lika ohyggliga och skriande, men att tidningarna då på långt när icke sysselsatte sig dermed, kanske knappt nog talade derom, emedan de icke då snart sagdt talade om några inrikes förhållanden, och att det gifves moraliska, liksom fysiska epidemier, hvilka stundom härjande gå genom tiden eller genom någon viss cert, och sedan för flera år lemna verlden i fred. Samma anmärkning gjorde jag redan: 4845 i en artikel, införd i Dagligt Allehanda för d. 4 och 4 Mars nämnda år, hvari jag erinrade om detta förhållande, om t. ex. slagtarbusmorden och de längre afligsna morden på Pungpinan, hvilka s:mtidigt följdes af en mängd andra. Hvem har ej t. ex. hört talas om röfvarena på Käglan, Kålmården och andra ställe? Smittan rasade likväl ut och den fordna fredligheten återkom samt med den lugnet i sinnena, hvilka likväl icke då så häftigt uppskakade som nu. Jig gaf derföre det helsosamma rådet, att man icke skulle låta sig alltför mycket förfäras. Märkvärdigt nog upphörde just vid samma tid den då grasserande missgernirgs-epidemien, cch har sedan dess lyckligtvis icke återkomrnits Först när man ernrar sig dessa båda omständigbeter, kan man med någut hepp om framgång företaga den ifrågavarande pröfvingen af verkliga förhållandet. En sådan kan ej ske annat än genom rådfrågande af de offentliggjorda tabellerna och embetsberåttelserna. De äro högst vigtiga materialier till kännedomen af tillståndet inom landet. Man kan dock aldrig nog råda att begagna dem med förstånd och varsamhet, och här, mer än i de flesta fall, gäller den Popeska regeln: att en liten kunskap är farlig och att man bör dricka djupt ur källan, icke endast läppja derpåv. Det är detta läppjande, som förledt en och annan att helt och hållet nedsätta statistikens värde, således öfverspringande till en annan ytterlighet i motsats till dem, som alltför mycket öfverskatta dess betydenhet. Nu är imedlertid förhållandet, att man med siffran, understödd af någon dialektisk klyftighet, kan bevisa nära nog hvad man-vill, och att äfven utan enisådan vilja, med den aldra ärligaste -fsigt att upplysa sig sjelf, oeh andra, kan man komma till de stridigaste resultater ceh slatligen till en total förbistring i begrepp och åsig:er. Det beror nemligen till en ganska stor del på tabellernas uppställning, på formulärerna derför, cch jag skall, för att ådagalägga det varsamma begagnandets nödvändighet, endast anföra ett par exempel. I jästitie-ministerns embetsberättelse angående civila rättegångsärender och brottmål i riket för år 1842, säges i ingiessen, att 37,7357 brott blifvit angifna och 57,5374 personer derför anblagade, men att de sskfällda personerna äro 30,042 för 341,902 lagöfverträdelser. Adderar man åter tillsammins siffrorna på tabellerna XVI och XXXIHI, så får man 44,469 personer anklagade för 37,757 förseelser och 33,673 personer fällda för 34,902 l-göfverträdelser. I 4843 års berättelse. uppgifvas i ingressen 30,956 personer, fällda för 34,071 lagöfverträdelser. Denna uppgift är tagen från tab. XVI, hvilken öfsverensstämmer med tab. XVII och XXXKXIV i anseende till lagöfverträdelserna, men skiljer sig derifrån i anseende till personerna, som på de sistnämnda ställena äro tillsammans 34,748. Efterser man på de ofvannämnda följande tabellerna XVI, XIX och XXXV, som specificera förhållanderna med läneny så får man 52,440 personer, fällda för 34.009 brott. Går man vidare tll tab. EUT och LIV, så visa dessa 51,0714 brott, för hvilka 34,749 personer blifvit fällda. Således, enligt en uppgift: 30,956 personer fällda för 34,074 brott och förseelser; enligt en annan: 530,956 personer fällda för 54,718 brott och förseelser; enligt en tredje: 32,440 personer fällda för 34,009brott och förseelser, och enligt en fjerde: 34,719 personer fällda för 54,074 brott cch förseelser. Här äro då, än personerna flera än brotten, än brotten flera än personerna, och de fyra serskilda lika officiella, följaktligen Jika vitsord ägande uvppgifterna differerande på flera tusental. J4AZ (Forts. följer.) RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Ett försvarslöshetsmål. F. fästningsfången Jonås Gravdin blef, efter utståndet treårigt fästningsstraff för stöld, med fångskjuts öfversänd till. öfverståtbållareembetet för polisärender härs!ädes. Mannen insattes genast i häkte och förelades att inom åtta dagar skaffa sig