gens i Gefle petition och dervid fogade förslag till förändringar i tulltaxan. Innan vi gå vidare, må det imedlertid tillåtas yttra, att det hade varit både nyttigt och önskligt, om Regeringen hade funnit skäl att, på det sätt som i början af sistlidet år föreslogs i Aftonbladet, och hvarom äfven sedan ett par gånger erinrats, nedsätta en undersökningskommitt, som fått till befattning att höra handlande, fabrikanter och handtverkare, samt andra sakkunnige män öfver allt som kunde angå de särskilda vigtigare artiklarnes förbrukning, priserna på utländska marknader, hvilka fabriksoch manufakturvaror här i riket tillverkas, till hvad belopp och godhet de kunna åstadkommas, den sannolika fabrikativonskostnaden, i hvad förbållande den ena i tulltaxan upptagna artikeln såsom råämne ingår i frambringandet af vissa andra 0. s. Vv. Då man en gång genom ett tullsystem gjort sig till förmyndare för näringarne, så vore det både barbariskt och oklokt, att med ens upphäfva all den importtulil, som blifvit åsatt til: skydd för den inhemska industrien. Men lika klart är äfven, att all den beskattning, som utöfver det nödvändiga lägg:s på mängden af medborgare, för att gynna ett större eller mindre antal, sålunda genom förbud och inskränkningar privilegierade, är en lika bestärad orättvisa, som om direkta skatter utpressas, i ändamål att utdela dessa i gracer eller öfverflödiga pensioner. Men stt fiona hvad härutinpnan är lagom, är ingen så lätt sak; det fordrar bestämda upplysningar i flera faktiska och affärsförhållanden, hvilka dels taga tid att anskoffa och dels, så vida de skola göra någon nytia, måste vara underkastade offentilighetens kontroll, emedan det annars aldrig felas bemödanden af de monopoliserande intressena, att föra vederbörande bakom ljuset. Om det ru af sådana allmänna skäl anses behöfligt, äfven hos de mest praktiska nationer, såsom engelsmän och amerikanare, att ständigt med sådana sahundersökvingar förbereda tullärendernas behandling hos lagstiftningen, så lär en hvar finna, att detsamma här vore af ännu mångfaldigt större skäl nyttigt, och man kar gerna säga, af verklig nöd påkalladt, så vida ej tulliaxan alit framgent såsom hitills skall i många fall lemna bevis på den gröfsta :okunnighet och förvillelse vid tzriffers och tullvärdens bestämmande. Att börja med torde väl största delen af Regeringens egna ledamöter sjelfmant ertänn2, ehuru kunskspsrike män de må vara i andra ämnen, att de icke egentligen kunna af egen praktik bava någon fullkomlig och intim kännedom af industriella saker, och så!edes skuile de prcfiterat lika mycket som någon annan genom en sidan undersökning som den föreslagna, i stället att nu, i händelse en proposiion till Ständerna skall aflåtas, med bästa välmening att göra så godt de kunna, likväl i många fall nödgas sälta ett subjektif: tycke i stället för en på sakkunskap och säkra beräkningar grundad öfvertygelse, d. v. s. nära nog bugga i vädret, som man säger. Men om vi gå vidare och vilja tala om Ständerna, sammansatta såsom de äro af fyra särskilda stånd, och med fasta utskott, det vill säga som ej väljes för något visst ärendes behandlicg, huru mycket mera inträffar icke på pluraliteten af dem det nyss sagda? Det är ty värr en sanning, som nästen skulle kunna ledas i bevis, att det största inflytandet på tulltaxans bestsmmande bland representanterna vid sista riksdagen utöfvades just af dem, som voro mest okunnige i sakförhållanden; hvilket ock slår in med den satsen, som den ryktbere Cobden nyligen uitalade vid den stora festmåltiden i Hamburg, att han öfverallt på sina resor erfarit, att de insigtsfullaste alltid äro mera böjda för handelsfrihet, de okunnigare deremot för förbud cch prohibitiva tulltaxor. Det:a låter paradoxt, men förklaras lätt, om man tänker närmare på, huru det går till med dessa ärencder. En mängd prostear och biskopar t. ex. och pluraliteten af bönderna, hvad begrepp hafva väl de om varupriser å den utländska marknaden å diverse råämnen, eller om verkliga arbetskostnaden för varuförädlingar? De vilja göra det bästa de förstå, men någon föregående cfficiel, noggrann cch fullständig utredning, som kan framläggas och handleda deras omdöme, finnes alldeles icke. Vissa represeutanter, som, utom egen fördel, äfven specielt bafva att bevaka prohibitifintresset i alimönhet, em2d:n de äro valda just i det ändamåiet, försumma imedlertid icke att suppleera bristen med sina upplysningar och taga hard om de mindre vet:nde ståndseller utskottskamraterna i ceras hjelplösa tillstånd, i det de dagligen tuta dem i öronen, att de sam ifra för måltiiga tullafgifter äro antingen toms teorister eller köpta af utländningen, för att taga brödet ur munnen på den svenska arbetaren, och så vidare, ett skrik, som på sin tid varit användt i England och Frankrike ännu mer än här, emot handelsfrihetens anhängare. Sum det nu är vida lättare att fatta en fras, än att intränga i ett sakförhållande, hvilket dessutom under den stränga sysselsättningen vid en riksdag vore omöjligt, när man ej har tillräckliga mat!erialier till upplysning redan samlade, så tycka de ifrågavarande bederliga representanterna, att de: är belt enkelt att taga det partiet, som man lyckats förestälia dem vara det mest patriotiska. Om deremot con tiilräck