Aftonbladet – 27 oktober 1847, sida 1

nn kert bli det hundra omigen, men lyckligtvis har den dårskapen aldrig gått så lårgt, att jag önskat ega det föremål, som 1 kt för min inbillning — annorlunda än. .. Åh tig, din sakr.... stympare, och skäms att föra så gudlösa tal på tungan, så syndiga tankar i hjertat, utbrast amiralen med hetta, oförmögen att längre kunna styra sig. Endast ditt lif och lefverne i fält, och bland fördertvade kamrater, kan till någon del ursäkta dina falska och brottsliga åsigter i mina ögon, på samma gåpg din ungdom ger mig anledning hoppas alt din själs förhärdelse ej är obotlig. Mot alla de dåliga exempel du kan uppräkna hör jag I ka många goda, det ör säkert, och jag tycker du inte behöfver mer än dagligen och stundligen se på mig och min Engel, bur vi lefva som de utvaldsste i paradis. Hvem rådde för om inte far din sjelf, uf naturen trög och flegwatisk, Gud fröjde så visst den saliga själen! att han blef olycklig med sin eldsprutande och — jag borde inte så illa säga — kanske äfven litet lättfärdiga spanjorska? hvaba? Det hade han väl bordt inse och finna, att sådant skulle bära sig lika bra som för en holländsk smack att ro i kapp med en lätt barkass, och menniskan är nittionio ginger af hundra skulden till sitt eget missöde.n ij Min bästa, goda onkel, det är ju precist hvad jag sjelf har sagt, och tror och vill undvika, derigenom att jag icke gifter mig alls, ty högst sällsynta äro säkerligen de, hvilka med godt samvete kunna i sin ålderdom tänka cch tala som onkel om sitt äktenskap och sitt lifs följeslagarinna, och jag litar verkligen icke så mycket på min urskiljning, att jag, bland det glittrande stoft cch grus, som vi kalla fruntimmer, tilltror mig om att utvälja den oskattbara äkta perlan., Nå, så låt någon annan förståndigare göra det i ditt ställe, inföll amiralen, jag sjelf skulle kunna åtaga mig det bestyret, utan att behöfva leta för länge.