Aftonbladet – 26 oktober 1847, sida 3

andra undervisningsverk (synnerligen teknologiska), som i det praktiska lifvet, bland industriidkare och konstnärer. Denna snart sagdt fabelaktiga framgång i tvenne alldeles motsatta riktningar, är det bästa beviset i huru :hög grad kemiens lefvande studium afnaturen fängslar intresset cch.eggar begäret efter forskning, på samma gång det skänker oss. de herrligaste frukter af menniskosnillets verksamhet. Betraktad såsom vetenskap, baserad på systematisk grund och utbildad i öfverensstämmelse med konseqventa theoretiska principer, är kemien att anse såsom ett barn af vår tid. På analysens väg hade man väl redan, sedan århundraden tillbaka, erhållit ett ofullständigt begrepp om vissa kemiska egenskaper hos tingen, samt iakttagit, att åtskilliga naturprocesser medförde vissa verkningar; men dessa. de äldres iakttagelser voro blott enstaka erfarenhetsrön, utan inre sammanhang och utan en systematiskt vetenskaplig grund. Man hade ännu icke kommit så långt, aut man förstod skilja elementvar-ämnen från de sammaäsatta, samt sönderdela de sistnämnda i deras enkla, eller elementära bestindsdelar. Just denna de sammansatta ämnenas kemiska sönderdelning till enkla var den ariadniska tråd, som ledde den nya veienskapens idkare på den rätta stråten. Först med elementar-ämnet syrets upptäckt hade man funnit den länge förgäfves sökta nyckeln till den kemiska vetenskapens innersta hemlighet. Rätta begreppet om och den intimare bekantskapen med detta agens —-som spelar en så vigtig roll i naturen och ingår föreningar med de flesta kända kroppar?) — utgjorde sjelfva den grund, hvarpå kemien, såsom vetenskap, måste stödja sig; men, denna upptäckt är icke ännu tre fjerdedels sekel gammal, och vi lära derlöre hafva att tacka en landsman, apotekaren Sebeele i Arboga, som allraförst skall hafva framställt hypothesen om. detta elementarämnes tillvaro, verkningar cch förhållanden till de kroppar, med hvilka det ingått förening. En fransman, Lavoisier, antog afven något sednare denua nya sats, och utvecklade densamma till en sådan klarhet, att han väckte allmän uppmärksamhet bland de nsturkunnige). Grunden var nu lagd, och med en exempellös hastighet mognade denna nya herrliga frukt på kunskapens träd. Hvad kemien redan uträttat i den industriella verldenp, är allmänt kändt; men just detta faktum innefattar det säkraste beviset på i huru hög grad insigter uti denna vetenskap äro användbara i det praktiska lifvet. Dessa Omisskänneliga vittnesbörd om kemiens praktiska gagn hafva ändtligen nedtystat de vedersakare, som i början sökte nedsätta och om möjligt bestrida denne nye pretendent till ett ärofulit rum i vetenskapernas högsäte, all slags högre vetenskaplig rang. Med höglärdt förakt nedblickade mången af de klassiska vetenskapernas adepter på denne ungdomlige usurpator, som dörmdes att uiflytta från vetenskapernas och bildningens samqväm, till en plats uti köket, hvarvid yttrades: att den i sjelfva verket ej vore annat än en kokkonst, som antagit vissa lärda termer och ovanliga fasoner, för att ,komma iirån den låga ståndpunkt, hvilken den duck i sjelfva verket egde och hvilken hvarje klarseende kunde förutse att den alltid skulle komma att bibehålla, — Den tid är ej särdeles aflägsen, då sådana tankar och föreställningar om denna herrliga vetenskap snart sagdt utan gendrifning kunde yttras. Man kan nästan säga, att kemien, med kraften och klarheten af sina sanningar, slagit sig Iram till sin närvarande höga ståndpunkt, genom alla de af höglärdt sofisteri uppkastade redutter och bastioner, hvarifrån den gamla klassiska skolans minst klarseende veteraner sökte nedskjuta densamma med det höglärda hånets och smädelsens grundskott. Men snart tystnade dessa batterier; förskansningarna jemnades med marken; fältet var rent och kemien hade Jyckats tillkämpa sig den mest lysande seger öfver fördomarna — äfven dem som emanerat från kathedern. Men hvarje ny vetenskap eller nytt system för en vetenskap har haft en dylik skärseld ait genomgå och att kemien, jemväl från lärdomens sida, funnit motstånd, bör icke förvåna, när men besinnar hvilken omstörtning den hotade ati åstadkomma cch i sjelfva verket äfven åstadkommit, i de gamla systemerna för naturläran i allmänhet. Afven vetenskapens idkare, när de, såsom hos oss är fallet vid akademierna, formera ett slags skrå, äro i grunden stationära och den nyare kemiens kassering al den gamla surdegen, i fråga om den under hennes område lydande naturläran, kunde ej med nöje betraktas af dem, som sedan ungdomen svafvat i de af densamma afslöjade villfarelser och redan förälskat sig tillräckligt deruti, för att ej vid lörsta dusten gifva dem till spillo. Fä följer. ) Eisenlohr uppgifver i sin fysik, att syret utgör efocr en tredjedel af vår jord. 1) Engelsmannen Pristley hade redan 4773 uti ett arbete; kalladt Philosophical transactions; samt Cavendish år 4774 meddelat iakttagelser om syret; men det var fransmannen Lavoisier förbehållet, att mera fullständigt utreda saken. År 1778 fann han syrets närvaro i Syrorna, samt i åtskilliga andra syreföreningar; det var han som allraförst, genom vattnets sönderdelning, frambringade vätgas; han ledde vattenängor, utvecklade i en IS ÄR RA SS EE DA