Aftonbladet – 25 oktober 1847, sida 2

räkning, som reaktionens byrda handtlangare kupna hafva, att under spekulation på sjelfva vår grannlagenhet emot publiken nöta fast sina kalomnier med deras idkeliga upprepande. Vi vilje således endast frambålla i korthet, hburusom i besagde nummer af Tiden, t.:x. på tvenne ställen förekommer den dikten, att den sedermera med sedelförfalskning ertappade artisten Darell varit medarbetere i Aftonbladet, en dikt som för 7 eller 8 år sedan äfven framkastades af någon anpan af de litterära hamnbusarra, vi minnas nu ej hvilken, på den grund, att bemälde Darell en dag hade blifvit huggen på gatan under patrullernas vilda framfsrt, cch derom insände en klagan till Afiopbladet, som vi så mycket mindre kunde se något hinder att införa, som sjelfva faktum var bevisadt, och ingen då kände något ondt om personer. Insinuationen cm medarbetarskapet vederlades då fullständigt, cch kunde det så mycket lättare, som Darell aldrig haft någen anran relstion än denna i Aftonbladets spalier; men det oaktadt efterljuger hr Palmblad pu samma dikt. — Vidare upprepas å nyo, att rån och mord föreföllo på gatorna pi följd af tidningarnas oförpsigtighet och ett muvemang, som de satt i gång). Se härom hvad vi svarat i fredagsbladet. Några rån hörde man icke vid den tiden omtalas, och några sådana, som ägde rum ett eiler flera år efteråt, härledd: sig från mnågra från fästningar förrymde stortjufvar, som ifrån ungdomen hade stulit och blifvit str:ffade. Något mard p2sserade alls icke, såvida ej professorn med denna rubrik syftar på dem som Ho för roilitärens skott, och hvarom seden aldrig blef någon undersökning. Vizars talas om en recension, sem Aftonbladet gjorde af en utkommen skrif: kallad: Stormfåglarna. Om dennas innehåll, säger P., kan men göra sig ett begrepp genom öfverskrifterna: Allwän revclution, hvarje minut färdis, ete. — försäkra sig m förråden på Marie bergn — Vatt skicka några karteschskott ete. Nu är det att märke, tt dessa ställen i skriften Stormfiglarna anfördes såsom åberopade uttryck af den politiska förskräckelsen kos de maktegande och af deras asigt och planer om hvad som borde göras till oroligheterna Jtämpande; men det hindrar icke dn lögnakt :2: P. att citera dem såsom motsatsen deraf, eller siscm utgångna från Stormfåglarnas författare, d.v.s. att denne till exempel skulle gifvit folkmassan det rådet att bemäktiga sig förråden på Marieberg, 0.s. v. Ar icke detta ett hederligt sätt att citera? Vidare framställes förhållandet med subskriptionen för hr Crusenstolpe så som om den skulle från början vsrit anställd af Aftonbladet, egentIgen för att få trycka de åtföljande deviserna och den smuts de innehöllo, men att A.B. vägrat emottaga en influten gifva för det den uttryckte klander mot sjelfva frihetskömparn.:. Det kan d.ck läsas i Afto, bladet, att red. äfven undanbad och förklarade sig ej införa sådara deviser, som voro smutsiga eller personligen förolimpande å n:gon sida, hvarföre också många andra sådana, som voro riktade mot juryn etc. undertryckltes. Vidare förmäles, att Aftonbladet, efter upploppet vid Stedshuset, mildt och faderligt varnade pöbeln för denna excess, men tillskref skulden derför 4:o Styrelsen, som ej sörjde för lugnet genom en betydlig militärstyrka på stället, och 2:o B-fälbafvaren som lät skjuta på fredliga medborgare, som ingenting gjort anna, än på uppmaningarna till stillhet svarat red sten:r och träbiar. För att visa, huru lögnaktig denna ciation är, hvilken dock, likasom de öfriga, förklaras innefatta Aftonbladets egna ord, utan några anmärkningar eller tillmilen,, måste vi afirycka sjelfva det stycke i Atonbladet, ur hvilket citstionen enligt hänvisningen till nummer och sida skulle vara bemtad. Det vs:r nemligen en berättelse om uppträdet vid Stadshuset i M 496 för år 4838, hvarest bland annat förekommer följande: Då fönsterinslagningen vidare avancerat fram till Brunpsbacken, uppmarcherade vakten vid Södermalmstorg, tills den kom i linie med Petter Myndes backe. Löjtnanten, som anförde denna piket, tärer då tillsagt folket, att, om det ej genast gick undan, skulle man skjuta. På denna ett par gånger förnyade uppmaning lärer svarats med kastning af stenar och träbitar., — — — Vid detta tillfälle kan man åtminstone icke. beskylla de civila auktoriteterna, att de genom någon ma!placerad filantropi hafva sökt att till en körjan med blotta föreställningar afböja eller hejda utbrotten. Här stod ingen friherre Sprengtporten i vägen för de militära auktoriteternas verksamhet, hvilken, enligt alla sammanstämmande underrättelser, helt och hållet var lemnad åt den lilla för tillfället vakthafvande truppen. Först sedan blod redan fiutit och oväsendet i det närmsta stannat, lära de civila auktoriteterna, jemte de bögre militärer, blifvit synliga. Efter hvad som passerat i Juni och alltsedan, efter militärdemonstrationerna, laddningen och arresteringarno i går, hade det väl varit fullkomligt bonscqve ent att sörja för lugnet med en så betydlig och så qvalificerad civiloch militärstyrka, att ett våld af den art, som sätter de oskyldiga i samma fara, som de skyldiga, ej behöfts användas. Att våldet här lärer härledt sig endest ifrån en mindre och obetydlig del af dem, som befunno sig på stället, bevisas deraf, att militären för öfrigt på alla sidor var omgifven af en stor folkmassa, fom dels helt fredligt åskådade tilldragelsen och dels jemväl uppmanade dem, som kastade stenar, att dermed upphöra. Denna massa var dock så betydlig, att den första vaktstyrkan troligen i ögonblicket varit förlorad, om någon afsigt till våld eller upplopp varit för handen hos mängden. Vi återkomma sannolikt flera gånger till detta