Aftonbladet – 25 oktober 1847, sida 2

alt hon redan afslagit flera lysande anbud, emedan personerna icke behagade henne.n Åh prat, min engel; det är en dålig adelsman och militär på köpet, som icke förstår att vinna den flickas hjerta, hvars hand han eftersträfvarn, sade amiralen så bestämdt, att det afböjde hvarje nytt inkast. December minad var nyss ingången och man hade redan länge väntat den unga majoren, hvars utebifvande endast kunde förklaras af den missgynnande årstiden och en ihärdig motvind; ty andra hinder voro nu undanröjda, sedan en för svenska kronan terligen förmånlig fred blifvit sluten. Elisabeth plägade ofta hjelpa sin onkel, som sjelf deltog i skötsel och eftersyn af sina ömtåliga sydländska barn,, hvilka jemväl fordrade den noggrannaste omvårdnad och ans för att kunna lefva och frodas under den nordliga vinterns oblida himmel. Värman leddes genom rör. rundtomkring murarna och uppinunder golfven till dessa på sätt och vis hängande trädgårdar, dit jord och vatten uppfordrades genom vindelspel,j och hvilkas underhåll var förknippadt med otrolig hostnad och vnöda, hvarvid dock amiralen ej fästade ringaste afseende, emedan det roade honom att ega ett orangeri, så sältsarmt både till anläggning och arier. p (Forts. följer.) —— vu