Aftonbladet – 23 oktober 1847, sida 3

hennes sida, så att vi se henne ytterst sällan derhemma, och min upptuktelse har ensamt varit anförtrodd åt en fransysk guvernant, hvars förträffliga egenskaper j:g också hoppas ingen n betv: ifla, som har den lyckan att se och lära känna min egen person. Men skämt å sido, är det verkligen ett utmärkt fruntimmer. som både eger och förtjenar all min erkänsla, eburu hoa m d åren blifvit litet o:åligare, eller hvad man kallar kältig. Hvarför är icke du hoffröken, när din mor står en kunglig porson så nära? B vare miy Gudls utropade Thorborg förskråckt. Det har visst varit i fråga, men förmedel t en viss diplomsti har jag lyckats parera undan. Hur tycker du att en idiot som jag skulle kunna trifvas i hofluften, eller förmå iokttaga och vänja sig vid den ocsftergifliga och plågsamma et. ketiens, tuseade upptåg? Ack neil i) :g andas så lätt, så lätt, hvar gång jg väl slipper lös från någon stel festivite, i denna r mig alltid främmande zon, och skulle för ingen del vilja taga dess döda prakt i utbyte wot det friska lif jag understundom känt i min .själ, t. ex. då jag sprungit i parken på Öbhynäs, eller från des: förtjusande tornkamrar selt ut öfver det oroliga hafvet. . Om du visste bara, men se det är din onkels egen hemlighe, och jag vågar ej sqvallra ur skolan — nog af, det är en liten verlid för sig, framtrol!lad, och i sin ordning förtrollande, man vet icke huru — jag tycker blott det vore omöjligt att icke känna sig lycklig der, och gläder mig redan på förband åt huru vi skola pjuta tillsammans, nör jag framdeles får komma dit ut igen.