Aftonbladet – 23 oktober 1847, sida 2

och Wendela tyckte sig i allting förnimma de aflidnas andar. Dock är det lättare att känna än beskrifva allt sådant, och vi vilja derföre lemna de båda systrarne åt sig sjelfva, att genom ouppbhörliga frågor och svar, lätta sina bjertan och tillfredsställa en loflig nyfikenhet. Vi återfinna dem nog — redan följande afton, om läsaren så behagar, men nu äro de ej längre ensamma. AÅrbara matronor i uppsatta mössor och robes rondesp af det styfvaste triumfant intaga, jamte dem, sina beqväma och vigtiga platser i pösande divaner och högkarmade fåtöljer, under det sedesamma tärnor, i näpna korsetter och stor frisure,, med spindelglesa engigeanter, kring de hvita armarna och ,mouches damourer, i varierande form, placerade med fint koketteri på de vackra, blomstrande 2enleten, för att göra hyns utomordentliga skärhet än märkbarare, öfvade sig i den svåra kousten, att utan allt synligt balsncement bibehålla sig, snörda och raka, på de höga, kullriga taburetterna. Fruarna voro Wendelas fordna ungdomsbekatta — flickorna utsedda att nu blifva Elisabeths. Konversationen bland de förra vände och svängde sig med tilltagande lifligbet kring förflutna tilldragelser och dagens on dit — det var elt beständigt fram-och återgående, ett förråd af upplysnngar och erinringar, som aldrig ville taga slut. D2 unga syssel-atte sig som vanligt mest med tal om egna och andras nöjen, moder o. s. v., men Elisabeth deltog föga deri, samt kände sig kall och främmande i den nya omgifningen. Det gick henne som det ofta går mången, hvil