ensam vara den riguigaste, åtminstone icke den säkrast upplysande: : Det är förut anmärkt, att äktenskapen, i förbållånde till folkmängden, under de sednare 20 å 25 åren minskats ända till med en fjerdedel. Då naturdriften i alla fall utkräfver sin rätt, skulle deraf följa ett stegradt antal olagliga förbindelser, och de oäkta barnens ökade mängd i propbrtion mot de födda skulle således bli en nästan oundviklig följd af det celibat, som dels ekonomisk förlägenhet, dels en slösande lefnad, lättsinnighet och. det onda exemplet alstrat. Man bör derföre äfven jemföra de oäkta barnens antal mot folkmängden under hvarje period. Det är hvad jag här gjort. Jag har jemfört det sammanlagda beloppet af oäkta barn för serskilda qvinqvennier, först med antalet af födda och sedan med folkmängden sista qvinqvennii-året. Häraf uppstår då följande resultat: Hela riket: . Oäkta mot de födmot folkAren Folkmängd barn da som mängden som 4815-1820 2,579,121 29,478 4 till 14V, 4 till 87 4821-1825 2,771,252 33.566 4114!, 182 2826-1830 2,888,082 29,621 41416 197 4831-1835 3,025,439 31,369 1)415, 1 9673 4836-1840 3,138,887 32,429 4114, 1,97 I Stockholm: 1815-1820 75,569 4,710 1V 2, 1,16 4824-1825 — 79,423 B,OB4 An2V, AD 155 4826-1830 80,621 4,842 412; 1n14637, 1831-1835 82,665 B,409 AV, AP 15, 4836-1840 84,461 3,600 4r2V, 1 135255 Ofriga städerna: 4815-1820 485,605 4,305 465,, 1p43 1821-1825 200,806 4,939 16,, 440 4826-1830 4199,765 4A,482 AN 67V, ApnAAVy 1831-1835 9207,297 14,661 4N6!v; 4A44y, 4836-1840 92418,985 4,920 16 10n44V, Landsbygden: 4815-1820 2,323,516 20,460 4418!; 4)41143 4821-1825 2,490,973 23,589 448:; 44105 4826-1830 2,607,696 20,527 491!; 44927 4831-1835 92,735,487 21,299 40)20, 44198 1836-1840 2,855,741 21,950 419!), 4130 Denna sammanställning visar då, att, ehuru, enligt hvad ofvan är sagdt, de oäkta barnens ökade antal tycktes böra blifva en nästan niturlig följd af tidsförhållanderna, ha de likväl, allt noga afvägdt, mera. afän tilltagit; att på landsbygden minskningen är betydlig, i provinsstäderna icke särdeles märkbar, men dock någon, och i sjelfva Stockholm, detta osedlighetens stamhåll, väl icke mindre än fordom, men dock lyckligtvis ej större än för 20 år sedan), samt i bela riket mindre än vid samma tid. Det är då icke beller i detta fall skäl att förtvifla om bättre tider. Nu bör likväl erkännas, att både det allmänna och individerna ha verkligen gjort hvad de förmått — dels att utveckla det, dels att göra följderna så förderfliga som möjligt. Lagen har låtit osedlighetens eller förvillel.ens hela tyngd falla på de fullkomligt oskyldiga barnen, i det bon utesluter dem från all erfsrätt, äfven efter erkända föräldrar, som icke hafva andra bröstarfvingar, och de offentliga inrättningarna ha bemödat sig att göra felets följder så litta som möjligt för den rike och så tunga som möjligt för den fattige. Den förre kan med 400 rdr bko till barnhuset för alltid befria sig derifrån: en utväg, som också flitigt begagnas och som bruket sanktionerat. Den f:ttige åter har ett annat medel att befria sig från sin naturliga skyldigbet. Då tjenstpigan icke blifvit bemärkt af någon bland de bättre klassernas medlemmar, eller kanske red.n dessförinnan, och hon, förledd af exemplet mer än al böjelsen, förbundlt sig med någon af sitt stånd, fått, som det heter, en fästman, och bekantskapens följder visa sig, finner sig denne besvärad af de täta påminnelserna om de uppoffringar, som nu väntas af honom. Han ser huru litet noga herrarne äro i fullgörandet af! sina förbindelser, när lagen ice ovilkorligen dertill tvingar dem, tager i tysthet sitt parti och reser från orten. Den arma modern, ensam och öfvergifven, får nu också ensam bära hela tyngden. Det återstår Een:e tvenne sättli att möjligen framslipa den, antingen att ingål vid barnhuset som amma, om hon derti!l be-l fiones tjenlig, eller att af sin knappa lön underhålla barnet hos någon gumma i en aflägsen vrå af staden eller i någon backstuga. Dessa bidrag låta snart känna sig såsom ganska tryckande; antingen miste hon till deras lättande begå nya fel, hvilka kunna hafva samma följder, eller är hon intresserad af att snart befrias från bördan genom barnets död, och gör således underbålletså knappt och så trögt att utbekomma som möjligt, hvarigenom fosternioderns omvårdnad om den arma varelsen ännu mera svalnar, och den önskade befrielsen snart inträffar. Detta torde vara niotiondedelar sf de oäkta barnens och deras mödrars historia. Jag öfverlemnar likväl åt hvarje enskild erfarenhetj alt afgöra, om i de hus, der ett förnufiigare, tarfligare och mera patriarkaliskt lefnadssätt ännu är rådande — och ett och annet sådant fianes lyckligtvis — der man således tagit mera vård om tjenstefolk och arbetare, der dessa sålede3 af naturlig benägenhet mera slutit sig! till husbondfolket och mera betrakta sig si:0x familjens medlemmar, om det der lika oftal händer att pizorna falla förförelsens offer, eller, i fall sådant ea gång händt, de derföre ovilkorligen förnya felsteget och äro lemnade till rof för lasten, och om de genom det begångna felet verkeligen så sjunkit i moralitet, att del derigerom förlorat i menniskovärde? Vidare ! lemnar jag åt erfarenheten att afgöra, om isådana hus man har cå cärdalac ectart cLäl att