Aftonbladet – 22 oktober 1847, sida 3

BROTT OCH FATTIGDOM ). AF Å. LINDEBERG. Man tillät äldste sonen eller störste jordägaen att lösa ut de andra arfvingarne eller deligarne, och sökte på detta sitt bilda ett slags ond-aris!okrati, hvari man också på visst sätt yckats. De sålunda utlöste, hvilka men drifvit ifrån den ärfda tegen, förvandlades bärigeom af nödvändigheten till de andres tjen.re ch dagsveikare. De blefvo drängar, pigor och orpare. Men nu kunde kärleken till hemmet ch fädernejorden möjligen qvarhålla minga lervid; de kunde företsga sig den lilla torfvans bättre odling; fliren och uppfinningsgåfvan kunde skapa hverjehanda utvägar till försörjning, och sålunda en visserligen fattig, men idog och beåten menniskoklass uppkomma, hvarigenom den rike eller bättre lottade antingen skulle blii saknad af tjenstfolk eller nödgas beta!a dessa å väl, alt det lönade mödan för herretjensten uppoffra sin frihet. Detta visste man förebygga venom stadgandet, att den fattiges fullväxta barn icke finge stanna hemma, utan borde skaffa sig årstjenst. Vidare uppfann man orden lega försvar, och mförsvarslöshet och skref en jenstetjonsstadga, genom hvilket allt den fattige i sjelfva verket sattes utom lagen. Läggom härtill de många skråoch polisförfattningarna och den mot fylleri och dryckenskap och låtom oss sedan betrakta alla dessa åtgärders följder. Den fattiges barn, som ej får vara hemma, miste ut att tjena. Han erhålier tjenst och är nu fästad på ett år eller i städerna eit balft år, Och kärunder blottställd för den bättre eller s:mre behandling, som husbondes eller matmoders tillgångar och lynne föranleda. Han klagar öfver oriktig bebandling. Det skall då vara 1 omordentl gt gällande skäl för att hans klagoMål skall mecföra någon rättelse; i annat fall lemnas ban åter till pris för samma godtycke, för svält, smädelser, öfverdrifvet arbete och husaga, hvers grad af ingen lag bestämmes. Skulle den till och med gå så lårgt, att den vållar förlusten sf någon kroppsdel, så bötar husbonden der:öre på sin köjd 40 ::dr1:gs och tjenaren ir måhända kiymplng för all sin tid. Är hushonden missnöjd med tjenst!bjone!, så kan detta åläggas hvarjehanda straff, t. ex. spinnhus, förvisning ur staden, prygel m. m. Å andra sidan kan ett tjenstebjon, som vet stadgans föreskrifter, deraf draga hvarjehanda sällsamm?2 fördelar. Han eller hon kan vara så lat, så tredsk, så uppstudsig som heldst, snatta hvad de komma öfver, ti!l och med misshandla sin ) Se Aftonbladet 45 248—222, 225, 229, 233, 236, 239, 240 och JA 1 (242).