Aftonbladet – 22 oktober 1847, sida 3

busbonde eller matmoder, och denna är tvungen att behålla den odugliga och illasinnade tjenaren till flyttningstiden, ja, att gifva honom i orlofssedeln det betyg, att han eller hon uppfört sig ärligt, troget och villigt, så framt icke motsatsen kan med laggilda vittnen bestyrkas. På detta sätt bildas antingen en kls:ss af lifegna, fromma och medgörliga varelser, som ej förstå annat än lida och tåla, eller spekulauier, som taga lifvet ganska beqvämt och göra det täta ombytet af årstjenst till ett slags mnäringsfång. Att det ivbördes behofvet och menniskosinnets naturliga godlynthet bibehållit goda busbönder och goda tjenare, är icke lagens förtjenst, ty hop har åtminstone gjort allting för att förderfva dem båda. Men nu har den fsttiges barn, som nödgats lemna fädernehemmet, icke kunnat få någon tjenst; han gripes af polisen och ålåsges att skaffa sig sådan. Detta lyckas ej; ban gripes ånyo, inspärras och får sig föreskrifvet att inom viss tid, åtta eller fjorton dagar, hafva skaffat sig det saknade: tjenst eller försvar. Hvad han ej kunnat göra som fri, kan han naturligtvis än mindre som fånge. Tiden förflyter, han har ingen tjeust eller försvar. Han dömes då till krigstjenst eller korrektionshus. I förra fallet har han några tröga begrepp, har svårt för att lära sig exercisen, alt få plie på kroppen, och denna kropp genompryglas nu i åtskilliga repriser af den stränge underofficeren eller den modige fänriken. Han tröttnar vid denna behandling och söker undandraga sig den genom flykten. Han ertappas, sönderslites wid gatuloppet och, om han är nog stark ait utbärda tortyrer, insättes ban ånyo i tjenstgöriug med förlängd kapitulstiop, i annat fell förafskedas han och lemnas åt den allmänna eller enskilda barmhertigheten, hvisken får sig uppdraget ait, så vidt det ske kan, upprstta eller :tminstone bära tyngden af l:garnes orättvisa. El!er ban dömes till korrektionskuset. Dit inkommer han visserligen trasig och uisvulten, men moraliskt oförderivad. Här logeras han i snygga, luftiga rum, får hjelpliga kläder, god föda, undervisning i arbete eller ti!lfölle till sådant om han förut kan något handiverk, och är i stånd att här samla en icke obetyclig summa, ty hans unde:hållskestnad bestridcs för det mesta sf staten. Men Lan får äfven annan undervisning. Ilan lär cg alla hrottets hemligheter, alla lagens kryphål och kan förs ett ganska lugnt och b.qvämt lif, så länge detta roar honom. När han ater tröttnar dervid, så rymmer han. Lyckas detia, så är han fri och har inhemtat hvarjehanda utvägar till sin utkomst. Misslyckas åter försöket, så händer bonom antingen ingenting, eller åtminstone är hans ansvar en obetydligbet mot det, som träffade rymmoaren ur krigstjensten. Han vet också ett annat medel att förskaffa sig friheten. Han begår ett brott, han kommer nu under lagen, dömes till en viss tids fängelse och, efter dess förlopp, får han hv:d han ej fått genom sitt oförvitliga uppförande: sin frihet. Men nu har han hvarken det ena eler det andra af de o vannämnda missödena. Han får tjenst eller arbete cch lefver sin tid fram ärligt och fredligt. Då bänder honom en dag, att han, i samqväm med några vänner, råkar dricka ett glas mer än hans ben eller bufvud kunna bära, ut.n rubbning i jemnvigien. Han går stilla och fredligt hem, men den osäkra gången röjer förhållandet. Han gripes, fängslas, ställes inför rätta och dömes till böter. Han antingen betalar dessa, ehuru kännbara de äro för hans kassa, och utsläppes, e!ler han kan det ej, och insättes på vatten och bröd. Det obetänksamt tömda glaset, scm icke i ringaste mån skadat någon, har således för honom till följd allraminst förlusten af fem riksdaler eller fem arbetsdagar. Samma missöde förföljer horom ett eller två år härefter, ansvaret fördutblas och så hela vägen ända till den fjerde, då han sättes i socken, eller den femte då ban skickas till spinnhuset. Det torde hafva bändt många af de bättre klassern2, att de fem eller sex gånger under lifstiden råkat tömmes ett glas mer än behof och diet föreskrifva, utsn att något ansv.r derföre drabbat dem; men den fatvige, som ej har råd att åka hem, som måste ut från krogen, hvilken skall stängas på klockslaget, som derföre faller i rättvisans tjenares händer och tillhör den klass, som dessa våga antasta, blir för detta ringa fel antingen beröfvad en för honom och hans hus betydlig summa eller ålagd samma straff sim miss:dådaren. Hans bekantas cch kamraters gäckeri och smädeber förfölja honom, ej för det han varit drucken, ty de:ta är i ingens ögon någon förseelse, utan derföre, att han fallit i lagens våld. Han blir härigenom likgiltig om sitt uppförande, ty bans hederskänsla är förlamad, hans arbetslust bruten, hans moraliska lifs blomma maskstungen. Han försjunker i håglösbet, i fatigdom, i laster... (Forts.) IA. mA FA