Aftonbladet – 22 oktober 1847, sida 2

hon tillbakahöll tårarna, som skimrade i de långa, mörks ögonhåren — och nu, nu skola vi skiljas från hvarandr: utan alla vidare eder om trohet. De äro mig vidriga, emedan trolöshet är omöjlig om man älskar i renhet och sanning, och gör man det icke, eller har man upphört dermed, så äro ju ederna endast anklagande hädelser? Farväl, farväll Gå med Gud och min — och med Elisabeths minnel, Hon var försvunnen, innan ännu vår Axel hunnit åter. komma från den himmelsfärdo på hvilken han var stadc efter Elisabeths första och sista kyss — men på den plats som hon nyss hade lemnat, låg en balföppnad knopp ur der hvita rosenkrans, hvilken efter tidens och ortens sed, vid det högtidliga tillfället, hade prydt den unga himlabrudens) lockar. Att upptaga, eldigt kyssa och vid sitt bjerta gömms den, hade varit ett ögonblicks verk, dock knappt fullbordadt, förrän friberrinnan, och kort derefter baronen, in: trädde till den unge mannen, hvilken det korta samtalet med Elisabeth tycktes hafva förvandlat till en annan menniska. Glad förtröstan och djerft mod blixtrade ur de klara, hoppfulla ögonen, och båda makarna öfverbopade honom med de hjertligaste välönskningar, och uttryck af den upprigtigaste saknad, då han lemnade dem. Vår Elisabeth är en rar flicka,, sade baronen till sin hustru. Märkte du hur hon förstått att väcka den stackars gossen till känsla af sin bestämmelse, ehuru jag är säker att detta afsked ganska mycket kostade hennes eget unga bjerta — men man skall ej se henne gråta och gifva sig som andra qvinnor i dylika förhållanden; tvertom fann jag henne lika lugn, blott något blekare, då hon vid utgåendet bärifrån kom in till mig för att säga det Axel ön skade få aflägsna sig ,Del är sant, åvarade friherrinnan med en suck, men just denna, vid hennes ålder utomordentliga sinne styrka och förmåga att beherrska sina känslor, inger mig ofta en obestämd farbåga för fromtiden. Jag tror ej att Försynen utdelar sådana egenskaper åt andra än dem, hvilka äro utsedda till svåra pröfningar. Nå jalo invände baronen, ifven i sådant fall, min vän, kunna vi ju då trygga oss vid att hon skall bestå dem med heder.n Nära fem fjerdedels år hade förflutit efter det lilla uppträde vi nyss hafva skildrat, och Elisabeth hade derunder med längtan och lifligt intresse motsett hvarje underrättelse