Aftonbladet – 22 oktober 1847, sida 2

REVY AF TIDNINGARNA. Poesi och prosa, utgöra hvar för sig ganska goda saker; men man har med skäl arnärkt, alt, likasom ingenting är sämre än att vara prosaisk i det poetiska, så medför det äfven någonting mycket skadligt, att på ett poetiskt sätt b-handla rent prosaiska ämnen: det vill med andra ord säga, att begifva sig in på diktens oraråde, då man har att göra med fakta. Hr P.lmblsd är en man, om hvilken man af ålder, ända från poetiska kalenderns tid, vet, att han af naturen alldeles icke är utan fantasi. Dylikt är på sitt rätta ställe, när t. ex. sjön Doll skall skildras, eller när on befängd Falkensvärd skall framställas. Men hr P. har det felet, eller, om man hellre vill kalla det, den olyckan, att taga fantasien med sig äfven på sina småresor utom poesien3 omride; och då stjälper denna följeslagare resenären omkull i dikena till höger och venster, i stället för att ban fsrit bäst om ban kunnat bålla sig prosaiskt midt på vägen. Följden har blifvit, att han i politiken allmänt gjort sig bekant för storljugeri; nästan hvarje gåpg han satt sitt P. Tiden, har han ökat sin renommeåe i denna senre. Häruti vore väl i sig sjelf icke något ondt, om det icke åtföljdes af det item, att professorn sjelf vill hafva sina Dichtungen ansedda för Wahrheit; men det är just häri det anmärkta felet ligger, att han synes hysa anspråk på att bli trodd, såsom om historierna vore fullt allvar. I går hade br P. skrifvit i Tiden något, som bere rr AoA SSG VI