Aftonbladet – 22 oktober 1847, sida 2

om det alltjemt fortfarande fälttåget. Flennes far hade, äfven på enskild väg, erhållit flere sådan2, genom sin bror, som förde befälet öfver en division, hvilken vid flere tillfällen utmärkt sig, och vid hvilken Pahlendorff tjenade. General Gyllenbrand hade alltid lofordat den unge, nu till löjtnant befordrade mannens storsinnade tapperhet, samt förespått bonom en ärofull framtid, och vi behöfva ej säga hur Elisabeth kände sitt hjerta vidgas och klappa vid dessa hedrande vittnesbörd om den hon så varmt och trofast älskade, samt huru hon delade hans gamla moders fröjd och stolthet deröfver. Men plötsligt anlände ett sorgebud — svenska bären hade blifvit tilllbakaslagen med betydlig förlust i sårade och döda. Bland de sednare befann sig äfven Axel Pahlendorff. Han sålde dyrt sitt unga lif, skref generalen, och hade alla stridit med lika förtvifladt mod som denne till utseendet veklige yngling, hade måhända utgången blifvit annorlund, ehuru man ej kan beskylla någon att icke äfven nu hafva gjort sin skyldighet — men krigets lycka är, som annan, ombytlig, och våra vapen hafva efter detta oväntade nederlag en skymf att aftvå, som framdeles kommer att stå fienden hårdt. Bland dem, hvilka verkligen gjort under af tapperhet, är en ung pommersk idling, som gått in vid vårt kavalleri och på sjelfva slagfältet blifvit utnämnd till major. Han är brorson till Wendelas svåger, gubben Adlerfels, och lärer nyligen blifvit utsedd till dennes universalarfvinge, med vilkor att efter krisets slut komma öfver till Sverge och bosätta sig hos de samle på Öbynäs, hvars förvaltning han då genast skall öfvertaga. Jag känner honom endast genom de vackra bedrifter han utfört under flere träffoingar, men vet deremte, att han var en nära och ädelmodig vän till Axek Pahlendorff, samt mottagaren af denres sista suck. (Forts.) OO — FRANSKA FINANSDEPARTEMENTETS CIGARRER. Uti Frankike klagas öfver, att sedan flera månader tillbaka hvarken i to paksmagasinerna i Paris eller i departementerne någon enda god cigarr funnits att tillgå. Tidningen Commerce förklarar denna gåta på det sättet, att, då tobäksladdningar från Havanna komma ill Havre, sorteras cigarrerna der, hvarpå de dåliga bringas i handeln åt allmänheten, men de goda reserveras. Finansministern lemnar derpå till personer vid hofvet och andra förnäma eller väl anskrifna rökare invisningar på kongliga magasinerna för utvalda cigarrer, hvilka cigarrer då betalas med 30 centimer stycket. Tobakshandeln är nämligen ett kungligt monopol i Frankrike. Tidningen Commerce uppmanar regeringen att förneka denna uppgift, om den kan. (Läsebibl.)