Aftonbladet – 22 oktober 1847, sida 2

stan hunnit gränsen af oförskämdt radoteri, då han talar om, huruledes under 1838 rån och tjufnader föreföllo nästan på hvar gata. MHvarifrån har hr P. tagit denna glupska dikt? Polisen kan, om han behagar höra in der, underrätta honom; att dettae år icke mera än andra utmärkte sig för rån och tjufnader på gatan, samt pressen således lika litet framkallade dessa ohyggligheter,, som några andra. Imedlertid tyckes han alls icke sjelf ana det infama uti sådana kombinationer, som dessa. 5:0 Vidare idislas å nyo om en vers, som helt enkelt var aftryckt i Aftonbladet ur skriften Tryckfrihetsharpan, med några skämtande anmärkningar. Detta är ett uppkok på eller aftryck af hvad man förut läst i den gamla skuggrädda Samlaren i Strengnäs och några flera tidningar af samma fårg. Alla öfriga, som skulle vilja göra sig mödan att ånyo genomläsa Aftonbladet för Juli och Augusti månader 1838, skola imedlertid, i synnerhet nu, kunna intyga, att hvarken i detta eller något annat som Aftonbladet den tiden yttrade, låg något orimligt eller extravagant, eller mera än hvad hvarje oppositionstidning i hvilket fritt land som helst skulle under enahan4da förhållanden anföra. Men det är obeskrifligt lätt för en kältring, att 9 år efteråt kläcka fram en anklagelse på grund af någon lösryckt omständighet, väl vetande, att man å andra sidan ej kan trötta allmänheten med ett repetitorium af hela den tidens krönika, som det framhållna faktum angår, utan att man måste nöja sig med att vädja till den dom samtiden redan fällt öfver de respektive partiernas handlingssätt dervid. Imedlertid torde man med skäl kunna fråga, om det icke ligger någonting obeskrifligt uselt, maktlöst och utlefvadt uti ett sådant slags politiskt skriftställeri, som skall söka hela sitt vapenförråd, likasom hela sin operationsplan, uti upprepade dikter; och som är ända till den graden decrepit, att det, ilikhet med hr Palmblads, icke en gång varseblir, att det vid försöket att uppfylla ett löfte att bevisa gjorda beskyllningar, sjelf tror, att deras blotta upprepande är bevis? Ett sådant sätt att gå till väga, hvilket, så att säga, försöker upphöja lögnen till doktrin och, likt en Don Bazil med sin kalla och gulgröna ilska, endast rör sig på den politiska kalomniens cmråde, kan väl ännu möjligen uti partibätskheten, skandalbegäret eller den yttersta enfalden, som icke är mäktig af en enda egen slutsats, vinna några få medhållare, men måste inför den stora allmänheten befinnas stå på det allralägsta trappsteget af moralisk halt och andelig verksamhet. P. S. Sedan ofvanstående skrefs, ha vi i dagens nummer af Tiden funnit en artikel i tullfrågorna, som innefattar ett försök att refutera handelsfrihetens åsigter. Uti denna artikel finnes på ett ställe insvängd följande mellanmening, under åberopande af Svenska Minerva: Men, invänder Minerva, huru kommer det till, att A.B:s ägare icke tillämpar dessa grundsatser på de yrken, han sjelf bedrifver, utan tvertom utverkat sig tullfrihet å svafvel, hög tull å utländska stearinljus o. s. Vv. — Visst inte, svarar han, har slikt skett enligt min önskan och vilja; tvertom kar jag stretat emot med händer och fötter, mar bar endast påtrugat mig dessa förmåner, och jeg har måst gifva efter. A.B:s herre säger icke, men af bans princip följer ovilkorligt, att då han, såsom laglydig undersåte, samtyckt till mottagandet af hvad andra oförståndigt kallat förmåner, cadeauer, monopolier, — har han gjort stora patriotiska uppoffringar, och låtit en betydlig ekonomisk skada tillfogas sig. Ty klart är, att om den dryga tullen borttages å stearinljus, skulle de kunna säljas för t. ex. 36 sk. ist. för 4 rår 6 sk., och de inhemska ljusen nedsättas till enahanda pris. Enligt hans åsigt, vore det just derigenom, som Liljeholmska fabriken skulle komma i rätt flor: Hr Hjerta skulle nemligen fördubbla det insatta kapitalet, studera Liebig och den techniska chemien rigtigt grundligt, samt anstränga hela sitt mechaniska snille, för att uppfinna okända genvägar, procedurer och kostnadsbesparingar. Vi tillåte o-s i anledning bäraf erinra, att det icke är en gång, utan åtminstone sex gånger, om vi besvarat de här åberopade dikterna af Minerv2, Tiden, Söndagsbladet med flere värda kamrater, medelst det tydliga förklarandet, att hr Hjerta aldrig begärt eller önskat den höga tvll å stearinljus, som nu finnes; utan ansett hälften deraf vara ett tillräckligt skydd, och ännu vida mindre, om tullen på råvaran upphäfdes — ehuru afseende ej gjordes härå. När nu icke någon skymt af bevis eller sennolikbet till styrka för det gjorda föregifvandet af Minerva et consorter blifvit lemnadt, så kan upprepandet 2f deras dikt, oaktadt den flere gånger gjorda motsägelsen, svårligen få namn af annat in ett bestämdt försök att med fullt vetande begagna lögnen såsom vapen. Hvad beträffsr tullfribet på svafvel, så måtte det åtminstone ej kunna hänföras till probibitioner. Dessutom har äfven härutinnan tydJligen blifvit upplyst, att den begärda rättigheten härtill icke galler den af hr Hjerta inrättade svafvelsyrefabrik serskildt, utan hvarje dylik, och att den utgör ett oundgängligt vilkor för att här i landet kunna etablera en sådan fobrik, i konkurrens med utlindska svafvelsyrefabriker, som hvar på sitt ställe bafva en dylik förmån. Således bar dexigenom icke heller mottagits hvarken någon cadeau på det allmännas bekostnad, eller något personligt ynnestbevis; men dererot bar industrien vunnit den fördelen, att nu kunna köpa här tillverkad svafvelsyra till 25 procent bättre pris, än hvartill den någonsin förut kunnat erhållas. Hvad slutligen Tidens exempelvis anförda resonnemang om effekten af tullens fullkomliga borttagande på stearinljus angår, så innefattar det scrskildt tre grofva misstag. Först och främst kosta dessa Jjus nu icke 4 rdr 6 sk., utan 4 rår i partipris; för det andra kunna utländska J)jus af samma slag äfven med tullfrihet hör ej fås för 36 skillingar, och för det tredje