Aftonbladet – 19 oktober 1847, sida 2

hydda. Och denna yttre verld emottager skalden i dess prosaiska verklighet; i hens fantasi undergå tingen en omgestaltning, hvarigenom de få sin poetiska halt. De handlande personernas karaktärer förekomma ej såsom särskildtheter, såsom besynnerligheter och undantag (om icke någon gång), utan innebära någonting allmänt menskligt, beteckna de menskliga lynnenas olika grundriktningar, humanitetens och egoismens kamp, mellan olika hjertan eller inom ett och samma. Och karal:tåren bär inom sig sin dom och sitt öde, under ledningen af en intelligent moralisk verldsstyrelse. Denna allmänna betydelse måste romanen ega, i större eller mindre mån, ehuru en särskild handling och händelse alltid utgör ämnet. Derföre är Romanen, denna art af poesi, som ensam förmår omfatta och uttrycka allt det, som tillhörer olika menskliga karaktärers rike, nutidens egentliga och stora Epik., Härefter följer en Kort öfversigt sf de olika Ståndens uppkomst och utveckling i grannriket Danmark,. Denna sakrika uppsats, Lkaledes enonym, afslutas icke i häftet, hvarföre vi tills vidare måste uppskjuta slutomdömet deröfver. Litteraturöfversigten vidrör: 4) fyra theologiska småskrifter, (såsom Frey sjelf kallar dem), hvilka hafva det inbjudande, att göra oss bekanta med en af dessa författare på andra sidan hafvet, som begagna vårt språk och i det fallet ansluta sig till vår litteratur, ehuru ej mer vårt samhälle. Det är finnen T. U. F. Sandelin. De recenserade skrifterna utgöras af en Prestmötes-vredikan, hållen i Abo 1842, ett invigningstal för Elementarskolan å Skarpans på Aland, hållet 4843, d:o för lutherska hegrafningsplatsen på Skarpans, hållet 1846, sarmt 4:a häftet af Handledning för unga prester: det praktiska af deras kall, utgifven 1847 i Helsingfors. 2) Er kong Carl den Tolfte falden ved Sniigmord? af Paludan-Mäller. Denna skrift har genom sjelfva dessa dagars polemik i tidningarne blifvit märkvärdig; och allt kögre uppstår angelägenheten, för att nå historisk visshet om Carl XII:s dödssätt, att man liter öppna den oförskräckte kämpens graf och undersöka hålet i hans huflvudskål, för att finna om det gjorts af en kula eller stickvapen, så:om biskop Nordins promemoria (meddelad af d:r Wieselgren i Nöje och Bildning) påpekar. 3) Grunddragen af den Christliga Sedeläran, af N. Ignell, 2:a bandet. Rec. (E. A. C—N) har utförligt behandlat hr I:s arbete, och synes förtjena, att hr I. uppträder till hans gendrifvande i mer än ett afseende. 4) Syrsan vid Spiseln, af C. Dickens, öfvers. Detta lilla vackra stycke har förut bifvit recenseradt i Aftonbladet; och rekommenderas här än ytterligare. 3) Hedvig Charlotta Nordenflycht, historisk novell af Wilhelmina. Detta arbete, som i sjelfva verket är nästan för stort att kallas onovell (det upptager 6 häften i Originalbiblioteket), torde vara det märkvärdigaste den väl bekanta författarinnan hittills utgifv:t. Såsom hon icke alltid synes hafva åtnjutit full rättvisa från publicitetens sida, är det fägnande, a:t här se något af motsatsen. Frey har visserligen sina item mot Wilhelmin2, men anmärker likväl, att hennes arbete biifvit omed omsorg utfördt, och här, som annor:tädes, har förf. förtjenst af ett godt och vårdadt språkp.