Aftonbladet – 18 oktober 1847, sida 3

Då jag var i Frankrike, hörde jag af marskalken, att hans bror hade omkommit i London, den natten då den stora stormen rasade. Man förmodade, att han bade drunknat, under det han farit öfver floden, emedan hans kropp aldrig kunde återfinnas. Men omöjligt kunde jag då föreställa mig, att det var om min egen far jag talade.n Jag tycker jag vill påminna mig, att jag läste någonting på den tiden om er far i allmänna papperen, sade Wood. Var han inte på något sätt delaktig i de Jacobitiska planerna? Det var han verkligen,, svarade Thames. Han hade vistats här i landet flera år redan, då han blef mördad. Här är ett bref till min olyckliga mor, hvaruti han talar om sin vänskap för sir Rowlsnd, som han tyckes hafva lärt känna utomlands; men tillika ber han henne ännu en tid hålla deras giftermål hemligt, för orsakers skull, som icke äro tydligt förklarade. Således var det sin vän sir Rowland mördade den der rysliga natten, anmärkte Wood. Det ena brottet värre än det andra. Det var väl ändå ovetande, sade Thames. pMen hvilketdera det var, så är han nu oåtkomlig för all jordisk bestraffning. Men Wild lefver ännu! utbrast Wood. Han också har lidit straff för sina brott, svarade Thames. Han har nyss fallit för Blueskins hand, ty det var Blueskin, som var här med dessa papper. Gud vare lof för dät! utbrast Wood med hjertlig glädje. Jag skulle nästan vara färdig att förlåta den uslingen hvad han brutit mot mig, genom det han beröfvat mig min älskade