Aftonbladet – 16 oktober 1847, sida 2

gen, som finner sig generad af pressen och icke tvärtom. Likaså, när Barometern hojtar derom, att vederbörande icke vilja eller kunna skenax så fort som de liberala vilja, så vore det väl först en skyldighet att vis2:, kvaruti de liberala vilja fortare än rätt och skäligt är. Saken är helt simpelt den, att Aftonbladet gjort och gör full rättvisa åt Regeringen, !ör allt som varit l;beralt i dess åtgärder, och tänker alldeles icke vika från denna position; men sådant kan icke hindra oss från att öppet siga vår tanka, om vi finna, att Regeringen tilläfventyrs vill al dessa meriter draga en större renta än vederbör, d. v. s. fordra att nationen skall betzala det som blifvit gjordt och som omöjligen hade kunnat underlåtas, med eftergifvande af oeftergifliga grundsatser i afseende på andra frågor af ännu större vigt för nationens framiid. — Det vore verkligen tid, att Barometern tänkte på att aflägga det skojarmaner, hvari han under det sista året allt mer och mer tyckts hafva fallit in. Ty eljest dröjer det väl icke länge, innan ban, utom allt annst, äfven blir ansedd för en komplett narr. Atskilliga meriter till en sådan tite!s erhållande äro redan samlade. ————— 2 OORS BROTT OCH FATTIGDOM ). AF Å. LINDEBERG. Emellan den skadliga lagstiftnings-inblandningen och den stundem betänkliga lagbristen skulle en god municipalinrättning träda medlande och jemkande. Förslag till en sådan inrättnings stiftande gafs redan år 4839 af den då sammansatta kommitteen för fattigvårdsanstalternas ordnande, och vissa hufvudgrunder i detta förslag äro så riktiga, att de väl kunde tillämpas, när fråga en gång blir om en kommunallags stiftande. Jag skulle likväl vilja gifva kommunalnämnden en större utsträckning och betydelse, än de kommitterade dermed åsyftat, och de synpunkter, hvarifrån jag dervid utgår, äro följande: Allt hvad som hos oss för närvarande har någon liknelse till kommunal-styrelse, våra sockenstämmor och städernas äldsta eiler korporationer af hvad benämningar som helst, hafva tvenne grundfel, det ena att deras makt är på en gång för vidsträckt och för mycket inskränkt; det andra, alt de företaga sig beskattningsärender och likväl sakna all laglig beskattningsrätt. Denna är genom Grundlagens 57:e förbebållen Rikets Ständer allena på allmän riksdag, och ehuru den utgör frihetens enda verksamma paladium, när Regeringen håller den ekonomiska lagstiftningen uteslutande i sina händer, har Man likväl ännu, efter nära 40 års konstitutionellt lif, så litet lärt sig känna och värdera nödvändigheten af dess helgd, att man ej blott belt nyligen sett regeringen utfärda en ny författning om sockenstämmor, hvari intet afseende tyckes fästadt på den ofvannämnda Grundlagsparagrafen, att 2uktoriteterna på många ställen, och äfven i hufvudstaden, utlysa sammanträden af särskilda korporationer, t. ex. husägare, hvari beskattningsärender förekomma, utan att någon af de deri deltagande sjelfva sätta i fråga första vilkoret: behörigheten dertill. För min del tror jag, och ärnar aldrig afstå från denna tro, att ett folk, sora af någon, hvem det vara må, låter denna rätt sig fråntagas eller inskränkas, hurudan dess belägenhet än i öfrigt må vara, likväl åtminstone icke äger något verkligt konstitutionellt samhällsskick, äfvensom att detta icke hvilar på någon säker grund, när det icke deltager i stiftandet af ekonomiska lagar, när rättigheten att ens lefva och försörja sig beror af styrelsemaktens beslut och af henne kan skänkas, följaktligen äfven kan återkallas. Om beskattningsrätten någonsin skall utöfvas af andra än Rikets Ständer, borde den åtminstone genom bestämd, i Grundlagen uttryckt och noggrannt ordnad lag, finnas fastställd och aldrig godtyckligt bero af så små kommuner, som ecskilda socknar eller korporationer. Jag har redan sagt, att det vore önskligt om staten direkt öfvertog alla embetsmäns aflönande, alla offentliga byggnadsoch andra företags bekostande, såsom kyrkor, skoloch tings-hus, broar m. m., samt fattigförsörjningen, och att följaktligen all skatt ingick omedeilbarligen i statskassan och till henne allena. Men om denna allmännelighet måhända torde sfskräcka någon genom sin alltför stora enkelhet, borde beskattningsrätten åtminstone endast utöfvzs länsvis, kanske med undantag af lyshbållning, gatuläggning och renhållning i städerna, hvaremot all fattigförsörjniog, all byggnad af kyrkor, skolor, dit hörande boställen, rådtugor och tingsbus borde besörjas af länens nämnder, uuder det staten direkt aflörade alla embetsoch tjenstemän af hvad grad och namn som helst. ) Se Aftonbladet 4 218—9222, 225, 229, 233, 236 mAh OTN