Aftonbladet – 16 oktober 1847, sida 2

visade, att ingen af alla de närvarande, med undantag af en enda person, kunde se honom utan en känsla af medlidande. Denne person närmade sig till honom. Jag har dödat hennel utropade Jack. Det har ni gjort,, inföll Jonathan och lade i detsaroma sin tunga hand på hans skullra. Ni är min fånge. Jack sprang opp i ögonblicket; men innan ban kunde hinna sätta sig till motvärn, hade juden, som helt tyst nalkats från andra sidan, fatiat tag i hans högra arm. Helvetes-hundarl ropade han; släpp mig l I detsamma rusade Quilt Araold fram med sådan hastghet, att han stupade öfver William Morgan och nedstörtade denne i grafven. Usling! skrek Jack. v,Är det icke nog med de brott ni redan begått? skall ni drifva er bofaktigbet ända till denna höjd? Se, huru den stackars karlen blifvit behandlad! Jonathan svarade intet, utan befallde blott sina myrmidoner att släpa bort fången. Thames hade imedlertid dragit sin värja och var färdig att rusa på Jonathan; men han hindrades af Wood. Utgjut intet blodi, ropade snickaren. Krot cceh rop af förtrytelse hördes bland hopen, och det visade sig en tydlig benägenhet att värja fången. En liten sten blef verkligen kastad och träffade Jonathan i ansigtet. Ni kommer inte härifråns, ropade flera röster. Jag kände hans stackars mor, och för hennes skull ville jag inte, att detta skulle sken, sade John Dump: FYREN