Aftonbladet – 9 oktober 1847, sida 3

pA RNA Tartan höfde något vidare; och då svaret blef nekande, bad han om ursäkt, att han måste gå, emedan hans närvaro fordrades i Old-bailey, der domstolen redan börjat sina sessioner; hvarpå han tog afsked. Gör mig den tjensten och sätt er, Jack Sheppard, sade sir James. Mine herrar, jag ber er vara så goda cch lemna rum., Sheppard uppfyllde genast målarens önskan, under det Gay och Figg drgo sig åt ena och Hogarth åt andra sidan af rummet. Den sednare tog fram en liten plånbok och ett blystift. ur fickan. Jag har lust att också göra ett utkast, sade ban. Jack Sheppards ansigte är väl värdt att bevaras åt efterverlden. Efter att hafva sorgfälligt granskat den sittandes anletsdrag och med sin pensel gilvit honom den ställning, han borde hafva, började sir James Thornbill sitt arbete; och under det han hastigt tf-erflyttade hans lineamenter på duken, inledde han honom i elt samtal, som åsyftade att genom list förmå honom till att berätta sina äfventyr. Denna list lyckades öfver alb förväntan. Under berättelsen lifvades Jacks anletsdrag, och ett uttryck, som msn under vanliga förbållanden skulle förgälves sökt ihsns insigte, framlyste der plötsligen och uppfattales genast af den talangfulle artisten. Alla rärvarande funno sig högligen intresserade af Sheppards historia, isynnerhet Figg, com länge ;ch öfserljudt skrattade åt hans rymning ur Dödsfångarnes häkte. Men när Jack sedermera kom att tala om Jonathan Wild, då förändrales hastigt hans utseende, (Forts.) P3