Aftonbladet – 9 oktober 1847, sida 3

tidlig messa och sedan läste välsignelse öfver fanorna. Derefter uppstämdes psalmen: Veni creator spiritusb åce., hvarunder församlingen satte sig i marsch derifrån. Hela tåget var ordnadt i skilda flockar af 24 man — sex mans front och fyra leders djup — med en anförare framför hvar, prydd med det röda cch hvita axelskärpet. Fanorna voro oräkneliga, och deras inskrifter skulle omöjligen kunna anföras. Hvar afdelning hade en musikehör och en eller två stora fanor, oberäknadt de små flaggor, som hvar och en af samlingen förde i handen, än större, än mindre, än af siden, än af bomull, än blott en på käppen fästad silkesnäsduk; och i lederna voro alla klasser blandade om hvarandra, utan åtskilnad, så stt man bredvid en rikt och prydligt utstyrd herre, såg en man ur hopen i den aldratarfligaste söndagsdrägt. Af staden voro deputerade valda, som skulle biträda de fremmande deputationerpa med ztt ordna sig och att genom öfverenskommen enhet vid anförandet bilda ett slags feststyrelse; hvilket också lyckades fullkomligt. Embetsmännen voro försedda med en särdeles vacker sidenfana med inskrift: Viva la guardia civica, insiituzione di stätolv (Lefve nationalgardet, samhällets stiftelse!), hvar stads invånare, hvar bys, medförde sitt standar. Universitetet bade försett sig med ett urgammelt, från florentinska republikens tid, med namnet Ferrercio och inskriften: Vi si batti fino all ultimol (Här strides till sista man!). Konstnärernas fana var särdeles prydlig, med enkel inskrif:; de voro 800 och afsjöngo er hymn nedanföre storhertigens balkong. Grekerna visade sig i sin nationaldrägt. Preussarne, omkring 60, medförde en hvit och svart fana. Sachsarne hade sitt lands färger. Fransmännen höjde sin trefärgade, med en örn, höljd af svart krusflor. Britterna bade sina nationella standar. Militär och borgerskap voro brokigt blandade om hvarandra. På en af deras fsnor lästes: Mostriamo all Europa che bastiäme ai noi stessila (Visom Europa att vi förslå för oss sjelfva!). De stackars Lombarder, som vid tillfallet djerfdes visa sig, förde en stor hvit fana, med moito: Iddio la colorirå! (Gud skall färga bennel!). Prester och munkar, hvaribland en stor skara kapusiner, hade på sitt standar låtit afbilda Pius 1X, välsignande härar och vapen; de utgjorde en afdelning för sig, omkring tusen man stark. Torget framför palatset Pitti, som kan rymma öfver 50,009 menniskor, hade man lemnat tomt för att gifva tåget rum; alla balkonger deromkring voro smyckade med prydliga förhängen och blomsterguirlander; likasom ella andra vid stadens hufvudgator. Vid palatset voro samtliga terrasserna upptagna af damer; hofvets balkong sågs klädd med purpursammet, och från den svajede en stor röd och bvit fana. — Så snart tåget begyntes, trädde bela den storhertigliga familjen ut på denna balkong. Torget nedanföre fylldes efterhand ined menniskor och fanor; och när det ej rymde flera, tog skaran vägen genom palatsets trädgård, för att lemna rum åt de efterföljande, samt gick ut genom en port åt en sidogata. Detär omöjligt att gifva någon åskådlig skildring af torgets utseende, när det var fyldt med menniskor och fanor; endast de stora högburna stendarerna utgjorde mer än tusende. Alla flockarnes musikkörer spelade sin särskilda melodi, och mellan dessa kämpande tonsvall ljödo ropen sViva! Viva! Leopoldo secondo, il nostro principe italiano! Viva Pio nono! — Yindependenza italiana! — le donne italiane! 0. s. v. Härunder svajades med fanor och flaggor, ej blott på torget, utan från alla balkonger och tak; mean klappade med händerna, man omfamnade hvarandra, vnder utrop Evviva la fratellanza! Siamo tutti fratellil (Lefve broderskapet! Viäro bröder allesamman!). Ett begrepp om den framtågande skarans storlek kan man göra sig genom den beräkningen, att fastän tåget gick i bastig marsch, och ordnadt i sina bestämda afdelningar, så hann det ej förbi palatset på kortare tid än från kl. Y, 4 till öfver kl. 4. Sicilianerna hade dagen förut låtit i tidningarne införa att äfven de hade en fana i beredskap, för att glädja sig med sina toscanska bröders. men att de icke kunde föra några glidjerop på tungan, under det att de buro döden i hjertat och visste sina anhöriga för-änkta i blod och tårar. I alla bus var middagsmåltid 2mättad och nattläger i ordning för de minga, som icke kunde finna rum på värdsbusen; i klostren voro större bord uppdukade för hvilken besökande som infann sig; fria t:fflar voro genom ortmyndigheternas försorg inrättade på andra håll. Om eftermiddagen samlade sig alla deputerade på torget Santa Maria uovella, och utbytte sina fanor, d. v. s. att Florentinarne gåfvo ina åt andra städers invånare och mottogo deas i återskänk, o. s. v. Sedan förde Floreninarne alla de öfverblifna fanorna till palatet, hvarest storhertigen, cmgifven af sin familj, nottog samtliga deputerade i en rikt eklärerad al, och öfverlemnade nu åt nationalgardet dess ana. Om aftonen var rörelsen förflyttad till skålespelshusen. Det stora La Pergola var ekläeradt med vaxljus, och af fruktan för eidsfara nade men tillsagt att inga fanor fingo medtsgas lit; men samtliga damerna hade dock insmugat sina små flaggor under sjalarna. En konert skulle här uppföras, men det blef omöjligt ör vivatropen. Så snart första afdelningen af wvertyren till Wilhelm Tell var gifven, bezynte nan ropa le bandiere! Ile bandierel I ögonlicket höllo samtliga damerna fram hvar sin lla flagga ur logerna, genom ett fönster inäcktes de stora fanorna utifrån, ochi ett ögonlick var standarfesten i ordning även här: