Aftonbladet – 9 oktober 1847, sida 2

samma syfte som räddnings-institutet vid Stora. Råby. Enligt nyssnämnde sällskaps årsberättelse för 1846, hade föreningen, hvars hela fond detta år blott uppgick till 6114 rdr, under dess nioåriga tillvaro haft under sin vård 226 barn. Af dessa bade 2 återvändt till sina familjer, 3 hade eflidit, samt 97 blifvit dimitterade från räddningsanstalten, efter fullbordad uppfostran; större delen af dessa hade skickat sig väl. Af 6 andra dimitterade ansåg man det ovisst huruvida de kunde bevaras eller ej från återfall; 7 ansågos såsom oförbätterlige och förtappade. På förutnämnde Blackebjerg-Institut firades förlidet år en fest af egen art, som torde förtjena omnämnas. Ålla från institutet dimitterade elever voro inbjudna att fira tionde årsdagen af stiftelsens tillvaro och verksamhet, hvilket skedde med en festlig middagsmiltid, sång och åtskilliga til, och uppmaningar till dygd och arbetsamhet, ställda till dessa unga, med samhället återförenade medlemmar, hvilka genom den välgörande inrvättningen blifvit ryckta ur lastens, osedlighe:ens och brottens förnedring, samt välvilligt vägledda på den rätta vägen. Angående Köperharmns fängelse-sällskap, upplyste Ir sekreteraren, att dess bestyrelse organiserat trenne Forretnings-komiter,, nemligen: Besggs-komitt, Bog-komilt, och Fors örgelse-komite. Den förstnämnda, som svarar emot skyddsföreningens andra afdelning, åligger alt besöka straffanstalterna och framför allt tillbjuda fångarne andelig vägledning, undervisning och tröst. Bok-kemmitltens, förrättning är att, efter rådplägning med straffanstaltens prest, föreslå bestyrelsen de böcker, som anses passande för fångarne, på deras lediga stunder, samt besörja inköp och utdelning deraf. Seden bestyrelsen af Besggs-komiten emottagit betänkande argående de fångar, som synas egna sig tll dess förening, ålägger sällskapets president försörjuings-kommitten att åtaga sig de frigifna fångarne. Dennas ingentiog mindre än litta uppgift är då att utfinna det sält, hvarpå de till dess omsorg anbetrodda fångar bäst kunna hjelpas till rätta. Den svarar emot skyddsföreningens tredje afdelning. Första afdelningens uppgilt är, att genom alla de medel, hvaröfver föreningen kan förfoga, verka till de fattigas och mindre bildades förkofran i det goda, deras upplysning, sedliga förbättring och nödtorftiga utkom-t. Hr doktor Wetterbergh höll derefter ect muniligt föredrag om orsakerna til demoralisetionen. Talaren yttrade, att det beständiga upprepandet ef statistiska siffror öfver demoralisaticnens och brottens tillväxt föranleder mera modlöshetens rådvilla experimenter, än något verkligt gagn. Han sökte visa, hvad sedeslösheten i Stockholm vidkommer att denna egentligen ej bevisade; genom det ökade antalet al oäkta barn, samt att jemförelsen melien summorna på äkta cch oäkta barn icke är riktig, emedan en stor del af de sednare tillhör den rörliga, de förra deremot alla den fos:a befolkningen. Den enligt satistiska uppgifter så starkt tillväxende demoralisationen i Stockholm och Minchen bevisade, enligt talarens tanke, en olika proportion mellan dessa städers rörliga och fasta befolkning nu mot förr, et förbållande, som desto mera föll i ögonen i jemförelse med folkfattigare städer, som det ouktadt bade en större rörelse. Lvndon och Piris, oaktadt de ej hafva bästa rykte för sedlighet, stå i statistiken likväl högre på scdlighetslistan än Stockbolm, något som tyckes bero derpå att den rörliga folkmassan i dessa städer icke står i samma disproportion till den festa, som khär. Angående brottens tillväxt, anmärkte hr doktorr, att man på sednare tiden tager bättre reda på förhållandet, än förr. AU man nu bland brottslingarne räknar t. ex. kronoarbets-korpsen (4500 man), som förut näs!an mangrart kunde återfinnas på de värfvade regementerna, gardena m. fl., der nu, af goda skäl, ingen vanfrejdad emottages, Detta gör sålgres en icke obetydlig tillväxt i siffran, emedan den värfvade armeen icke emottager vanfrejdade personer, hvilka således tillhöra fång vården. Vidare anförde talaren, ett en och samma fånge, genom förflyttning mellan clika länge!ser, ofta upptages under 3 å 4 olika numror, och således skyldrar som Lika många personer; samt att en och samma per:on, scrdeles i fråga om polisförbrytelser, icke sällan är flera gånger på året anklagad cch häktad, samt hvarje gång kommer att i statistiken upptagas som en ny person. Talaren medgat väl, att brottslighetsnumerän ökat sig, men ej i den proportion, som statistiska tabeller utvisa, hvarföre han ansåg ställningen mincre förtviflad, än man förespeglat. Talaren ansåg det säkraste medlet rara, att söka bereda den arbetande klassen en framtid, en utsigt till sjelfberoende, som den nu saknar, och önskade derföre, att man skulle skeffa arbetaren samma garanii och samma räntevinst å hans lilla sparpenning, som kapit listen äger för sina rikedomar. Detta är blott rättvisa, och det behöfs ingen annan bjelp för arbetaren, än att man tillåter h-nom att bjelpa sig sjelf. Slutligen föreslog talaren inrättandet af en Pensionsanstalt för den tjenande klasIsen, en kärna, krirg hvilken sedan kunde utI bilda sig en ränteförsäkringsanstalt, och uppmanade husbönder cch husmödrar att bebjerta saken. Hr majoren Öbman, som dernäst fick ordet, uttalade den tanken, att föreningen borde hålla sammanträden hvarje vecka, i stället för en lgång i minaden, för att dymedelst stegra allmänhetebs intresse för det goda ändamålet: Idertill fogades äfven anmärkningen, att förenin: Igen borde anskaffa egen lokal. Ordförander hänvisade talaren till föreningens stadgar, 8 5