Aftonbladet – 9 oktober 1847, sida 2

het, hade Gay aldrig sökt såra genom sitt skämt, hvarken i skrift eller tal, aldrig på det sättet förlorat en vän. Tvertom, var han älskad sf alla, som kände honom, och röiknade bland sina intima bekantskap:r de utmärktaste män på sin tid, Pope, Swift, Arbutbnot och alla de bättre bröderna, som han sjelf uttryckte sig. Hans umgänge var angenämt, hans sätt ett skicka sig, vänligt och artigt, och till sitt lynne var ban lika godmodig, som ädelsinnad. I verldsligt af:eende var Gay icke 1ycklig. Ian hade haft en aktie i Söderhafs-kompaniet och då ansett sig vara ägare af tjugotusen pund. Men när denna såpbubbla brast, gingo alla hans förboppningar öfverända. Hvarken den gunst, hvari ban stod vid hofvet — som i sjelfva vertet var icke obetydlig — eller den stora popularitet han ägde, kunde förskaffa honom en önskad befordrsn. Ehuru han träget uppvaktade vid hofvet, hade han den förödmjukelsen, att se hvar och en, utom sig sjelf, anställd i det allmönnas tjenst. Det är denna sm otus ban beskrifver s lunda: Jag såg, hur man åt alla tjenster gaf; Men aldrig bördes namnet Gay utaf. Alla hans bedragna förhoppningar blefvo dock fyra år sednsre godtgjorda gesom d n oroliga framgång hens Tiggar-opran hade, som, enlig ett bekant epigram, gjorde Gay rich och Rict gayn Vid tidpunkten för närvarande historia hade hans komedi ;Fängarne nys: blifvit upp förd på Drurylane, och ban var nu sysselsat! med sina Fabler, som uikommo af trycket två år derefter. Näst efter poeten, kom sir James Thornhill Den berömde målaren hade vackra, uttrycks