Aftonbladet – 9 oktober 1847, sida 2

ket uppseende, att de kommit till sjelfva Majestätets öron?, mumlade Jack. ÖOch jag bar ändå inte gjort någonting, Som är värdt med — ingenting emot hvad jag kunde ha gjort — ingenting emot hvad jag tänker göra!n Ah, ni har gjort alldeles tillräckligt, sade Austin; mer än ni nånsin kan komma att göra bhädanefter.n Skall jag då bli aftagen på det bär sättet, med dessa skamliga bojor? fortfor Jack; skall min bild bli föreställd i sådant skick för all framtid ?2 Hvad för slag? hur skulle ni annars bli aft3gen? utrop:de fångknekten med ett rål skratt. Det är ändå lycka, att herr Wild lät er återfå era granna kläder; eljest hade ni kunnat komma att bli aftagen i ett ännu skamligare skick. För öfrigt tycker jag för min del, at: de der fjättrarna klida er utomordentligt vär Men, se der ha vi de främmende redan. Då i detsamma röster hördes utanföre, skyndade Austin att öppna dörrn, och guvernörn, herr Pitt, en lång, ståtlig figur, inträdde i rummet, åtföljd af fyra andra personer. Den förste bland dessa, som 3f guvernörn kallades herr Gay, var en gladlynt man 2fomkring tre:tiosex års ilder, med eit förminlig! utseende, mörk hy, ovalt ansigte och stora svarta ögon, fulla af eld och känsle, men tilli ka skölmaktigt blinkande — ett karaklers. uttryck, som fullkomligt motsvarades af der sarkastiska dragning på munnen, som vanliger utmärker en komisk författare. Poeten hade jför öfrigt i hela sitt väsende någonting utom lsativen än intagande. Med en stark böjelse fö) satiren, men-utan en gnista elakbet eller hård f hå ANN