kommen, och domstolen skulle följande veckan öppna sin session i Old-bailey. En afton vid den tiden, just då Austin skulle stänga yttre porten, inträdde Jonathan Wild och bans begge janitscharer i vaktrummet, medförande en fånge, som var bunden till hand och fot. Det var Blueskin. Så snart tågen hade blifvit: lossade, sprangdenne i ögonblicket som en ursinnig på Wild, slog honom till golfvet, grep -honom med sin förfärliga hand om; strupen, och skulle ofelbart :hafva dödat honom, om ej fångvaktarne hade allesammans kästat sig öfver den .ursinnige och med förenade krafter ryckt honom ifrån: sitt ffer.: Men så häftigt var fångens motstånd, att det fordrades en lång stund; innan denne så utomordentligt starke man kunde öfverväldigas, och fyra personer måste anstränga Bela Sin styrka förått kunna belägga honom med fjättrar. Af hans, yttranden kunde man förstå, att han blifvit tillfångatageh under det ban sof, och att inan lagt .opium i hans:äryck; — eljest skulle ban aldrig låtit taga sig lefvande. Han försäkrade äfven, att Wild hade stulit af honom en stor penningesumma; och innan hen fått den tillbaka, skulle han icke svara ett ord inför domstolen. Vi få väl sex, yttrade Jonathan. Lägg nu fotbojor på honom, sätt konom i stocken, och låt honom der sofva af sig ruset. Antingen han svarar inför rätta eller ej, skall han hänga i samma galge som hans medbrottsling Jack Shbeppard.n Vid detta omnämnande af hans fordna anförare, gick en rysning öfver Blueskins athletiska kropp. Hvar är Sbeppard? frågade han med saktmodighet. Låt mig se honom, låt mig tala bara ett ord med honom, och ni skall få behålla pengarna. Jonathan virdade sig ej svara, utan befallte fångvaktarne att föra bort honom. Så snart Blueskin var aflägsnad, tillkännagaf Wild sin afsigt att besöka kastellet. Ireton och Åustin åtföljde honom. Den massiva dörrn. uppästes och de inträdde i rummet. Huru: stor var icke deras förvåning att finna det Lomt, och fången bortal Jonatbin kunde knappt