Aftonbladet – 4 oktober 1847, sida 3

dörrn, som gick till vattenhålan, och på ögonblicket rusade han dit in. Alldeles efter uträkning! sade Jonathan, i det han skyndade efter honom. Ta facklan med er, Nab. Juden tog facklan och följde efter. Nu uppkom en strid af den förfärligaste art. Den sårade hade sprungit utför bron till dörrn vid andra ändan, cch försökt spränga den med alla sna krafter; men då han insåg omöjligheten att undkomma den vägen och hans förföljare nalkades, vände han sig beslutsamt emot dem. Jonathan riktade då ett slag med knölpåken åt hans hufvud, och i fall det hade träffat, så hade striden med ens varit slut; men riddaren undvek slaget och sprang derefter på tjuftagaren, som han fattade i strupen. Det blef nu ett verkligt handgemäng. Bron, ehuru starkt den var byggd, knakade under den våldsamma striden på ett så frukiansvärdt sätt, att Abrahsm ej vågale stanna, utan drog sig till den nedersta dörrn, der han stod med facklan i handen och betraktade det rysliga uppträdet. Karopen, ehuru förtviflad, blef dock ej lingvarig. Sedan Jonathan lyckats få sin högra arm fri, gaf han med knölpåken sitt offer ett förfärligt slag, som krossade hufvudskålen; hvarpå han ansträngde alla sina krafter, för att nedstörta i vattenhålan den olycklige, som ännu beasiändigt stretade emot och höll sig fast Med hela förtviflans styrka vid balustraden. Skona migl suckade riddaren och såg uppåt. pSkona mig