Aftonbladet – 4 oktober 1847, sida 3

(Insändt.) Med anledning af en artikel i Tiden angående armeens fullmäktigen. I denna artikel får man veta, att penningeräntans fall i Sverige härrör af ökad penningetillgång, och denna åter dels af naturliga, dels af konstlade orsaker. En naturlig orsak vore den så kallade öfvervigten i handel, hvarigenom banken kommit i tillfälle könpa silfver, och sålunda sedan sista riksdagen kunnat öka sitt silfverförråd med 4,800,000 specier, för hvilka 42,800,060 nya sedlar utgått i rörelsen. — Denna penningetillgång, och den dera: följande räntenedsättning anser Tiden fördelaktig för landet, såsom verkan af ökad nationalförmögenhet. Konstlade orsaker till räntans fall bestå, enligt T., i hypotheksföreningarnes och i privatbankernes åtgärder. — Den ökade penningetillgång och räntenedsättning, som genom dessa anstalter uppkommit, anser T. skadlig för landet. Hypotheksföreningarnes utländska lån säges vara en fyllnad, för ögonblicket, men ett försvagande i verkligheten, ty det skall ut igen och tager då mera med sig, nemligen räntan; och det är, säger T., med de konstlade åtgärderna att skapa mera kapital, än som verkligen finnes, och skadan deraf, som vi gjort och fortsätta våra anmärkningar., Undertecknad, som anser räntans fallande för en vinst, hvarförutan svårligen våra näringar kunna gå framåt, vill derföre göra några betraktelser öfver dessa T:s påståenden. — Tiden anser det silfverlån, som Östgötha hypotheksförening tagit utifrån, såsom ett ondt för landet, icke lemnande andra spår efter sig, än det minus, hvilket uppkommer genom räntan, som tillika med kapitalet måste utbetalas. Detta vore sannt, om penningarne blefve skrinlagde under sitt vistande i Sverige; men för sådant ändamål kan väl antagas, att de ej blifvit upplånade. Tyertom användas de genast uti något industriföretag, en odling t. ex., som dessa penningar förutan ej kunnat företagas, och hvilken icke allenast återgifver räntan, utan derutöfver en vinst, tillräcklig att belöna industriidkarens möda, och genom hvilken kapitalet med tiden amorteras, under det en mängd arbetare erhålla nödtorftig utkomst; och just genom lånet har nationalkapitalet blifvit ökadt med den odlade jordens värde. Huru T. kan finna olyckligt att mera kapital skapas än som verkligen finnes, har man svårt att begripa. Är det då icke en fördel att nationalförmögenheten ökas. Eller vill T. att den aldrig skall ökas på annat sätt, än genom handelsvinst? Det ser itminstone så ut af krigsförklaringen emot de i T:s ögon konstlade åtgärderna att skapa kapital. Det är ensidigt att, emedan kassor och kapitalister genom räntans fall göra förlust, så förbises det helas vinst af lägre räntefot (hvilken ingalunda kan kallas låg i Sverige), att man vill det alla, som i första hand hafva fördel af låg ränta. skola, då denna fördel i någon mån uppnås, direkt ersätta hvad räntetagarne förlora, det vill säga, tvingas att fortfarande betala lika hög ränta, som före fallet. Sålunda föreslår T. att: 41:0 alla de, som fått rätlighet tillverka och utgifva sedlar, såsom redbart mynt; 2:0o alla gäldskyldige, samt 3:o alla i täflan med utländningen tillverkande näringsidkare, som få penningar för lägre ränta än tillförene, böra godtgöra dem, som derpå förloran. Huru denna godtgörelse skall verkställas, söker T. gifva anledning till och råkar dervid i en labyrint, hvars utgång troligen ej finnes. Vid promenaden i abyrinten vore mycket att anmärka, men att följa Tiden, i dess trefvande derstädes, tjenar till intet; Ut nog, den söker efter godtgörelse, hvilket väl beyder detsamma som att lånegifvarne skola, som i ordna goda tider, få sina 6 procent. Man har af lessa bemödanden rätt till att sluta, det T., om den ade makten i handom, vore hugad påbjuda, att äntan aldrig finge falla under 6 procent, oaktadt P. i samma artikel säger alt räntans höjd, öfver wvad den är i andra länder, med hvilka Sveriges äringsigkare skola konkurrera, Vore en olycka. Röten är Jacobs, men händerna tyckas vara Esaus I sin ifyver att xkomma åt godtgörelse, faller T. fver säljarne af landtegendom, hvilka T. säger vara em, som hufyudsakligen vinna på hyp.föreninarne, men kan ej utleta sättet för deras beskatande. Men räntan har ju fallit i följd af hyp.öreningarne, och derföre miste ju en säljare af andtegendom betinga sig högre köpeskilling, än an sjelf, då räntan var högre, utgifvit, för att få amma inkomst af sitt kapital som förut. 430,000 dr gifver, då räntan är 4 ,, ej Mera inkomst än 09,000 gäfvo, då räntan var 6 .. Då T. säger att penningeräntans naturliga fall en-) ast härrör af ökad penningetillgång, har den för-! TKA RE RSS RI BROR Sr TR ST RNE TY RNA ARS