Aftonbladet – 4 oktober 1847, sida 3

bisett att räntefallet till en stor del förorsakas af de nya kapitalerna, samlade genom besparingar. Skulle kapitaler e kunna uppkomma utan genom silfverimport, så fruktar jag det ginge smått med nationalrikedomens förökande, ty huru dnskvärd en dylik import i T:s ögon tyckes vara, så kan ett land i längden ej fortfarande årligen låta betala en större lel af sina utförde varor med silfver. Silfret, såsom begärligt och nödvändigt för alla nationer, kan följd härutaf ej hopas hos en enda, hvilket också ingalunda vore nyttigt. — Hvad för öfrigt vår öfvervigt i utrikes handel beträffar, som enligt T. uppstått derigenom att Sverige, sedan sista riksda3en, sålt varor för större värde än det infört, så ål den en betydlig nedsättning, genom de enorma Ivantiteter varor, som insmugglats. Hvar och en, som någorlunda känner huru det tillgår i verkligheten, sätter ej mycket värde på de officiella uppgifterna om export och import; ej mindre faller det honom in att lägga dem till grund för kalkyler. Kunde man åter få fullt tillförlitliga uppgifter bärom, så skulle mårga sanningar lättare blifva insedda än nu är fallet. Man skulle då begripa att ingen handel vore möjlig, uti ett land der exporten ständigt öfversteg importen. Om köpmännen t. ex. exporterade varor, för hvilka de gifvit 40,000,000, och vid införandet af de varor) utländningen lemnade i utbyte ej finge mer än 8,000,000, så blifva de ruinerade just emedan exporten öfversteg importen. För att blifva nätt och jemnt betäckta, måste köpmännen först återfå sina 40,000,0C0, tillika med den betydliga summa, som åtgår till deras eget och handtlangares underhåll, till fragter, skatter m. m. återstoden blir deras netto behållning, utan hoppet om hvilken ingen lärer använda arbete och kapital i handeln. Nationalrikdomen kan sålunda ökas i samma förhållande, alldeles oberoende utaf om silfver exporteras eller importeras. — Detta inses icke alltid utaf dem, bland våra praktiska män,, som äro hatare af såkallade principer,, ehuru detta ej hindrar dem att i T:s tycke vara duglige statsmän. För att få medel till ersättning åt armens pensionskassa, skulle T. vilja höja tullbevillningen, men fruktar att sympatierna för den fria handeln lägga hinder i vägen. T. tror således att högre tullinkomst kunde bekommas, genom högre tullafgifter. Och som många kanske dela derna öfvertygelse, torde skäl förefinnas att närmare betrakta detta ämne. Om riksens ständer genom män, med praktisk erfarenhet inom de grenar af nationalekonomien, för hvilka lagar skola stiftas, underrättade sig om huru sakerna se ut i verkligheten, så skulle ej så vidunderliga åtgärder, som stundom inträffat, blifvit vidtagna; och hvilka någongång medfört motsatt verkan till den åsyftade. Det skulle då blifva upplyst, att om högre tull lägges på en vara, än att den samma med säkerhet för mindre kan insmugglas, så förtullas varan icke på kongl. svenska tullkontoret, utan hos utländska lurendrägeribolag erläggas vissa procent, vanligen 25, mot hvilka bolaget förbinder sig lemna varan i köparens händer eller, i händelse den blefve tagen i beslag, att fullt ersätta dess värde. Så går det till med de varor som äro förbjudna till införsel, t. ex. kläde; och då våra klädesfabriker ej lära tillverka stort mer än landets halfva behof derutaf, inses lätt hvad svenska tullverket förlorar, som ej sjelf tager den inkomst, hvilken lurendrägarne härigenom anamma. Sak samma är det med en del andra varor, hvarå tullen är högre än 25 proc. Och detta allt oaktadt husvisitationer och en dyr tullbevakning! Erfarenheten gifver således vid handen att med Sveriges vidsträckta kuster och glesa befolkning, kan icke lurendrägeriet hindras med våld; endast genom en tulltaxa så låg, att den gör smugglarens yrke omöjligt. Och denna behöfde visst icke vara så låg, att våra räringar derföre befarade undergång. På den punkt vår tullbevakning nu är, lönar luendrägeriet sig icke, under 20 å 25 proc. af varans värde. Skulle staten åtnöja sig med samma eller något mindre tullinkomst, så upphörde smuggleriet stort, det organiserade, egentligen farliga; och stalens inkomster blefve högre i följd af lägre tull, men blifva det aldrig genom den motsatta af T. förordade åtgärden. —r— ) Att silfver är en vara, känner naturligtvis läsaren.