Aftonbladet – 1 oktober 1847, sida 2

naturligaste tillgifvenhet. Har ni då ingen känsla för dessa arma, tröstlösa varelsars beläsenhet, som äro dömda att mista det käraste de ha i verlden? Är det ingenting kanske, att se sin man gå till galgen? Jag har förlorat fyra männer, jag, på det sättet, och jag vet hvad det vill sägan. Härvid begynte hon af ren sympati snyfta lika högt som de andra. Trösta er, min englavän, sade herr Marvel, med en ton som skulle vara uppmuntrande. Jag blir deras efterträdare.n Ni! ropade krögerskan, med en blick af fasa; nej, aldrig li Så olyckligt! mumlade Jack och upphörde plötsligen med sitt arbete. nSågen har gått af, just då jerntaggen var i det närmaste genomsågad.n Kan inte resten brytas af? frågade fru Maggot. Jag tror inte, svarade Jack, som på en gång förlorat modet. Låt oss försöka ändå,, invände amazonen. Och fattande tag i den tjocka jernbulten, ansträngde hon alla sina krafter för att afbryta den, under det Jack å sin sida bjelpte till allt hvad han förmådde. Slutligen gaf den vika för deras förenade bemödanden och brast med något buller. Hvad var det ? ropade Austin och sprang upp: Det var bara mina kedjor som skramladen, sade Jack och skakade på dem. Jaså, var det det? yttrade fångknekten och satte sig helt lugnat igen. . Ge mig nu ylleklädet att binda omkring fjettrarna, hviskade Sheppard. . Fort!b Här är det, svarade Edgeworth Bess. Räck mig er hand, Poll, och hjelp mig igenomp, sade Jack, sedan han bundit kedjorna så att intet skrammel skulle höras. Håll noga utkik, Bessl Stilla! sade Edgeworth Bess; ;Langley har stigit upp och kommer hit. Vi äro förlorade.